Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturkvinnan: Munktell var först på Operan

I skuggan av andra gjorde hon storverk som aldrig riktigt fick det erkännande de förtjänade eller som glömts bort. Med start i sommar får kulturkvinnan en plats i solen. Denna vecka: tonsättaren Helena Munktell.

Annons

Brukspatronens begåvade dotter, Helena Munktell från Grycksbo, Dalarna, nöjde sig inte med att skriva visor. Som "tonsättarinna" komponerade hon för full orkester och skulle också bli den första svenskan att få en egen opera uppförd på Operan, eller Kungliga Teatern som den hette då, i Stockholm. Hennes enaktare "I Firenze" hade urpremiär 1889.

Helena Munktell hade lyckan att vara ekonomiskt oberoende och helt kunna ägna sig åt sin musik. Somrarna tillbringade hon i Dalarna och vintrarna i Paris. Pressbild. Foto: Gösta Florman

I pressen möttes den av lovord men också av den tidens nedlåtande inställning till kvinnliga komponister. "Musiken är i det hela värd ett stort erkännande, ej minst för att den härrör av en kvinna" skrev till exempel anmälaren i Stockholms Dagblad, en av de tidningar som producenten och musikforskaren Christina Tobeck citerar i sin P2-dokumentär "Helena Munktell – med konsten som äkta hälft".

Efter 13 föreställningar i Stockholm och ett halvprivat framförande i Paris, i systerns ateljé, skulle operan samla damm i 125 år, ända fram till juni i år, då den, på Tobecks initiativ, framfördes konsertant av Radiosymfonikerna på Berwaldhallen i Stockholm:

– I dag kan man tycka att själva historien är lite löjlig, däremot är musiken otroligt fin. Det tyckte vi allihopa, vi hade väldigt roligt när vi gjorde det här, säger dirigenten Tobias Ringborg.

Munktell hade visserligen turen att födas i en både extremt musikalisk och förmögen familj. Hon tog privatlektioner i Stockholm, Wien och Paris och behövde varken slita för brödfödan eller gifta sig för att trygga sitt uppehälle. Men att hon var kvinna låg henne tveklöst i fatet, framhåller Tobias Ringborg. Under sin levnad hade hon lättare att få sina kompositioner spelade i Paris, den tidens stora konstnärliga centrum, än i Sverige.

Mot slutet av sitt liv blev dock Helena Munktell den första kvinnliga ledamoten i Kungliga Musikaliska Akademien som valts in enbart på sina tonsättarmeriter.

*

Fakta: Helena Munktell

Levde: 1852 till 1919.

Uppväxt: Föddes på Grycksbo herrgård i Dalarna som det yngsta av nio syskon varav flera, liksom fadern, brukspatronen, var rikt musikaliskt begåvade. Gick i skolan i Stockholm där hon också tog privatlektioner först i operasång och i piano, senare i komposition för den tidens främsta lärare. Både på Grycksbo herrgård och i Stockholmsvåningen arrangerade familjen storartade musikaliska salonger, och modern Augusta uppmuntrade döttrarna att utbilda sig.

Familj: Ogift. Tillbringade somrarna i sitt timrade hus, Furuhof, utanför Rättvik, och vintrarna i Paris.

Debut: Visan "Sov sov", lär ha skrivits till minne av hennes älskade New Foundlandhund, Lloyd, kanske också efter en hjärtesorg, enligt radioproducenten Christina Tobeck. "En melodisk pärla af renaste vatten" skrev en Stockholmskritiker 1885 då "Sov sov" och en annan visa, "Åter i Sorento" spelades för första gången i Stockholm, Munktell ackompanjerade själv på piano.

Karriär: Helena Munktell skrev visor, orkesterstycken och en opera. Hennes musik har starka franska influenser och i sina kompositioner visade hon tydligt sitt kunnande även som sångerska och inte minst pianist. I sina sena verk, "Dalsvit" och Valborgsmässoeld" kliver hon fram som nationalromantiker.

Övrigt: Plågades livet ut av en ögonsjukdom och förmodligen också av en kronisk inflammatorisk sjukdom. Värken förvärrades vid anspänning vilket lär ha bidragit till att hon ägnade sig åt komposition i stället för att fortsätta som konsertpianist. I sin radiodokumentär berättar Christina Tobeck hur Helena Munktell gick på "friskgymnastik" hos Lars Gabriel Branting, föreståndaren för Gymnastiska centralinstitutet, tillika Hjalmar Brantings pappa.

Aktuell: I höst sänds både "I Firenze" och hennes orkesterstycke "Bränningar" med Radiosymfonikerna i Sveriges Radio P2.

Källor: Svenskt biografiskt lexikon samt radiodokumentären "Helena Munktell – med konsten som äkta hälft".

Mer läsning

Annons