Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Melankolisk biografi i Söderbergs anda

BOK: Kristian Ekenberg läser Jesper Högströms biografi över Hjalmar Söderberg och hittar en förebild i kampen mot fascismen.

Annons

Vill man behålla någon på piedestal, bör man helst inte rota runt för mycket i idolens tonårsrum. Tonåren är sällan snygga år i ett liv. Särskilt inte i författares, gissar jag, då skrivande människor sällan tillhör gruppen vars formativa år består av solsken och kyssar.

Och Hjalmar Söderberg var verkligen en skrivande människa, om jag uttrycker mig så. I ”Lusten och ensamheten” målar Jesper Högström fram en tämligen patetisk figur som stryker längs med gatorna på Östermalm, excentrisk och uppstudsig. Redan här uppstår den konflikt som ska fortsätta under hela hans levnad, från mobbarna på skolgården till nazismens hejdukar under hans sista år i livet – kampen mot de ”bredaxlade”, de råbarkade och lite mer livsdugliga som hade klarat av livet på savannen bättre.

Hjalmar Söderbergs liv skildras nu i

I en gestalt som Doktor Glas, som mördar en av dessa bredaxlade i den berömda romanen, finns mobboffrets fördröjda hämnd.

Förvisso är det intressant att läsa om Hjalmar Söderbergs unga år, men biografin blir riktigt intressant först när han finner sig själv, och Hjalmar Söderberg finner sig själv när han hittar sin prosastil. Han var “precis och distinkt där de var yviga och övertydliga”, som Jesper Högström formulerar det, och i dag är det kanske svårt att förstå vilken svalkande effekt Söderbergs prosa hade på den svenska litteraturen, när så många följt i hans flanörspår.

Biografin skildrar den unga Söderbergs kamp för att etablera sig som skribent med recensionsuppdrag och novellskrivande för Stockholmspressen, följt av en kort sejour som lokaltidningsreporter i Kristianstad. Han tränger sig in i kotterier, nätverkar, slipar sin stil och vässar armbågarna. Till slut får han sitt genombrott, blir namnet på allas läppar. Böcker som ”Förvillelser” och ”Martin Bircks ungdom” etablerar honom som enfant terrible.

Hjalmar Söderberg omgav sig med en air av bekymmerslös lätthet, från hur nonchalant han tog på skrivningarna i skolan till den fjärilsfladdrande prosan, men han fick kämpa för det mesta i livet. Mot kärleken, ekonomin, depressioner och, framför allt, mot en förlamande skrivkramp.

Han skriver nästan lika många tiggarbrev till förläggaren på Bonniers och mecenaten Ernest Thiel som boksidor. Pengarna rinner genom hans fingrar, oftast ner på krogbordet. Om detta är han förvisso inte ensam, då många biografier över erans författare utgörs till hälften av dylika tiggarbrev.

Hjalmar Söderberg var en komplicerad person, och som komplicerade personer plägar hade han både ljusa och mörka sidor. Som svårast att svälja Söderberg är det i skildringen av hans havererade äktenskap, där till synes hela den etablerade kultureliten konspirerade för att spärra in hustrun på mentalsjukhus. Det är dock inte en kallhamrad make som cyniskt låser in makan för att kunna göra nya erövringar som framträder; Hjalmar Söderberg tycks, särskilt i slutet av äktenskapet, ha varit genuint livrädd för sin hustru.

Han avled 1941 och fick aldrig se krigets vindar vända, vilket känns typiskt för Hjalmar Söderbergs liv.

Av de skrivprocesser som Jesper Högström skildrar, är det mest intressant att följa tillkomsten av ”Doktor Glas” och ”Den allvarsamma leken”. Jag är inte mycket för att läsa om romaner, men den senare har jag läst flera gånger, och så sent som för någon månad sedan sneglade jag på den i bokhyllan igen. Alltså suger jag girigt i mig bakgrunden till paret Arvid Stjärnblom och Lydia Stilles historia, som författaren baserade på sitt eget förhållande till Maria von Platen.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Här blir det också som mest tydligt att Söderberg inte var en fantiserande författare, att dagdrömmarnas bilder inte kom till honom lätt, utan att det mesta som han skrivit har sina rötter i hans eget liv. Många skildringar i ”Den allvarsamma leken” är direkt plockade ur hans liv och han har bara putsat frukten lätt (vilket också gör Arvids hustrus plötsliga omslag från sansad till hysterisk märkligt).

När Hjalmar Söderberg till slut får sin skilsmässa, och kan slå sig ner i Köpenhamn med en ny fru, är det inte direkt några solskensår som flanör på Ströget som väntar honom. Hälsan vacklar, med en alkoholism som till slut kommer ikapp honom. Skrivkrampen ligger tung över honom. Och som författare betraktas han som irrelevant, en rest från en svunnen tid. Helt andra tongångar dominerar vid denna tid i den svenska litteraturen, närmare bestämt ett kanonmuller. De bredaxlade har tagit över!

Något märkligt, måhända, för oss läsare mer än ett sekel senare, som ser Söderberg som mer modern och levande än majoriteten av hans samtida, att han av sin egen tid dömdes ut som passé.

Jesper Högström. Foto: Sofia Runarsdotter

Jag blir tagen av Högströms skildring av Hjalmar Söderbergs sista år i livet, då hans hjärna helt dränktes i avskyn och skräcken för nazismen. När nazisterna ockuperade Köpenhamn, bar han alltid ett rakblad på sig för att inte falla i fiendens händer. Hans sista brev i livet är outhärdligt mörka. Han avled 1941 och fick aldrig se krigets vindar vända, vilket känns typiskt för Hjalmar Söderbergs liv.

I hans motstånd mot fascismen och de bredaxlade är han en förebild i dag.

I ”Lusten och ensamheten” har Jesper Högström skrivit en mycket fin biografi över en av den svenska litteraturens stora namn. Den är fylld av detaljer och brev, men den bredare livsberättelsen går inte förlorad, och Högström förmår att sätta in sin huvudperson i tidsandan som omgav honom.

Mest tycker jag om hur biografin är doppad i samma melankoli som Söderbergs författarskap. Man läser den med en tyngd över bröstet.

*

LITTERATUR

Hjalmar Söderberg

"Lusten och ensamheten – en biografi över Hjalmar Söderberg"

(Weyler förlag)

Mer läsning

Annons