Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek och engelsk elegans i Konserthuset

Kärlek, naturlyrik och engelsk elegans fyllde en originell konsert i Västerås konserthus i torsdags. Att Sinfoniettan är en kammarorkester av högsta rang framgick tydligt.

Annons

Kvällens lysande stjärna var sopranen Lisa Larsson som med scenisk trygghet och en röst i total behärskning gestaltade Garden of Devotion, Rolf Martinssons tonsättningar av den indiske poeten Tagores dikter.

Martinsson tar nästa vecka emot det prestigefyllda Christ Johnson-priset för sin musik till Emily Dickinsons dikter. Och med Tagoretolkningarna visar han än en gång sin skicklighet att låta instrumenten medverka organiskt i ordens valörer. Hans melodik kan upplevas som oförutsedd men blir helt naturlig i sina rörelser efter dikternas innehåll. När stigande och fallande stråkar följer känslokasten i stora kärleksupplevelser – ja så är den konstnärliga behållningen fullkomlig.

En lysandestjärna. Sopranen Lisa Larsson sjöng Rolf Martinssons tolkningar av den indiskepoeten Tagores kärleksdikter i Västerås konserthus i torsdags.

Verket är komponerat för Lisa Larsson och det säger mycket om deras musikaliska relation. Utan ansträngning eller maner tog hon sig an de svåraste partier med en lätt, luftig men ändå tät klang. Och hennes okonstlade sångarglädje, mitt i professionaliteten, var skön.

Bland tonsättarna bakom övriga nummer fanns många rariteter. En var engelsmannen George Butterworth. Hans korta verk The Banks of Green Willow är en idyllisk folksång, ljus i klangen men tillägnad alla okända soldater. Butterworth blev själv soldat. Han stupade i första världskriget.

En annan raritet var Ruth Gipps, även hon av engelsk börd. Det sorgliga med henne är att hon i likhet med många andra kvinnor genom musikhistorien blev diskriminerad av manliga kolleger och kritiker. Då handlar det ändå om mitten av 1900- talet!

Västerås Sinfonietta bjöd på en originell konsert.

Nu kom hon fram i ljuset ett ögonblick när tio blåsare spelade ett verk ur hennes rika produktion, Seascapes, där varje instrument med sin personliga karaktär tycks skildra olika typer av vatten, rinnande, virvlande, stillastående, och där de solistiska inpassen står för vattnets många olika färgnyanser.

Vad mera bjöd konserten på? Jo, en aria ur Menottis opera The Old Maid and the Thief. Om Lisa Larsson tidigare hade framträtt som lyrisk sopran visade hon, i Steel me oh steal me, en njutbar komisk- dramatisk sida.

Och så Mendelsohns konsertanta uvertyr Hebriderna, ett verk som ingår i Sinfoniettans standardrepertoar men som vi gärna hör om och om igen. Den var lika fräsch och glittrande som alltid, lika full av uttryck för en obändig skotsk natur.

Dirigenten Rumon Gamba  iver var på gränsens till vildsinthet.

Här blev dirigenten Rumon Gamba väldigt fysisk på pulten. Med iver på gränsen till vildsinthet lockade han fram alla de uttryck som han vet att Sinfoniettan är mäktig.

Ja, med sin charmiga förmåga till publikkontakt framhöll han orkesterns förtjänster flera gånger, särskilt inför slutnumret, hans egen svit av Edward Elgar- kompositioner, alla i ett smäktande elegant salongsformat.

Dirigenten Rumon Gamba och Sinfoniettan charmade publiken.

Det blev en musikpoesi som Sinfoniettan behärskar in i de mest känslofyllda partierna och in i de minsta tekniska detaljerna. Här bevisade den än en gång att den tillhör landets ledande kammarorkestrar.

Birgit Ahlberg-Hyse

Musik

Västeråssinfonietta

Dirigent:Rumon Gamba

Solist: LisaLarsson, sopran

Västeråskonserthus torsdagen 17/11

Läs också om Sinfoniettans förra konsert:

Ett bokslut över mänskligheten

Mer läsning

Annons