Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket står på spel i kyrkovalet – men vem tillhör egentligen Svenska kyrkan?

På söndag håller rikets största trossamfund val. Svenska kyrkan är en trosgemenskap, men också förvaltare av svenskt kulturarv, bärare av svensk identitet och en nationell symbol.

Vad är det som egentligen som står på spel? Vem tillhör kyrkan?

Annons

Det givna svaret på den sista frågan är förstås Gud, men samfundets historia och nuvarande situation är komplicerad. I augusti deltog jag i Svenska kyrkans teologiska kommittés heldagsdiskussion om kyrkans relation till nationen, samhället och kulturen. Svenska kyrkan omfattar fortfarande en tydlig majoritet av svenska folket, men är inflätad i en utveckling där vår samhällsgemenskap blir allt mer diversifierad och rent av splittrad. Vilken roll har Svenska kyrkan i vår tid?

Vad står på spel i kyrkovalet? Och vem tillhör egentligen kyrkan?

Qaisar Mahmood är avdelningschef på Riksantikvarieämbetet och har skrivit flera böcker om svenskhet, svensk kultur, invandringspolitik och integration. När Qaisar Mahmood kom till Sverige från Pakistan hade hans pappa levt här som arbetskraftsinvandrare i ett par år. Vid familjens första utflykt i det nya hemlandet tog pappan med dem till en kyrka. Nog för att hustru och barn märkte att han hade lagt sig till med märkliga svenska vanor, men vad var det här? Var pappa på väg att överge islam för kristendomen?

Det visade sig att pappan ville visa Sverige, och den bästa ingången till svensk historia och kulturarv fann han i kyrkan. Han hade lärt sig allt om kyrkorummet och vad som fanns i det och familjen Mahmood fortsatte att besöka svenska kyrkor.

För Qaisar Mahmood är det viktigt att förstå att Svenska kyrkan utöver att vara en trosgemenskap, också är en förvaltare av ett arv som tillhör alla svenskar, oavsett tro eller bakgrund. Han hävdar att många svenskar inte ser hur mycket den kristna traditionen formar det svenska samhället och vardagslivet, något som är mycket tydligare för dem med en annan bakgrund.

Qaisar Mahmood är avdelningschef på Riksantikvarieämbetet och författare till flera böcker som svensk kultur och integration.

Även kyrkohistorikern Sinikka Neuhaus ser Svenska kyrkan som en ingång till det svenska samhället och kulturen. Hennes föräldrar träffades i Helsingborg på en fördjupningskurs i svensk grammatik. Mamman kom från finsktalande Karelen och pappan var politisk flykting från kommunistiska Östtyskland.

Sinikka Neuhaus föräldrar ville att deras barn skulle bli ”riktiga svenskar” och tog därför med dem till Svenska kyrkans barntimmar. Hon minns hur nervös hennes mamma var när hon frågade om de fick vara med, trots att de inte var ”svenskar”. Hon fick svaret att Guds hjord inte känner några gränser.

Maria Södling är författare och handläggare för migrationsfrågor på Kyrkokansliet. Hon tycker att Svenska kyrkan måste hålla fast vid folkkyrkotanken i en tid av växande kulturell mångfald. Det innebär att kyrkan ska vara öppen för alla som befinner sig inom rikets gränser. Svenska kyrkan bör förhålla sig till nationen som att den är en administrativ gräns och se det svenska samhället som något i ständig utveckling, inte en fixerad kultur eller exklusiv gemenskap.

Biskop Einar Billing formulerade den svenska folkyrkoteologin.

Den svenska folkkyrkoteologin formulerades i början av 1900-talet av Einar Billing, biskop i Västerås stift. En folkkyrka är inte en statskyrka, utan en trosgemenskap som enbart är underställd Gud. Den uppfattningen vann inte minst stort gehör inom socialdemokratin och 1931 öppnades Svenska kyrkan för partipolitisk inflytande genom kyrkoval till kyrkofullmäktige.

Sedan Svenska kyrkan skildes från staten vid millennieskiftet har de politiska partiernas inflytande i kyrkan alltmer ifrågasatts. Samtidigt är Svenska kyrkan fortfarande reglerad genom lagen om Svenska kyrkan, som slår fast att den ska vara en öppen och demokratisk folkkyrka.

De partipolitiskt obundna inom kyrkan avvisar inte folkkyrkoteologin, men är emot partipolitiskt inflytande. De politiska partiernas intresse för kyrkan är fortfarande stort och de kan få stort inflytande eftersom bara en dryg tiondedel av kyrkans medlemmar röstar i valet. Svenska kyrkan med dess digra medlemstal, stora ekonomiska tillgångar och inte minst kulturella kapital är maktpolitiskt åtråvärd.

Framför allt satsar Sverigedemokraterna stort i kyrkovalet. På sina håll tros partiet kunna vinna uppemot var fjärde röst. Det finns en oro inom kyrkan för att det ska äventyra dess grundläggande värden, som den kristna människovärdesprincipen om allas lika värde. Men även statsminister Stefan Löfven (S) avslöjade nyligen sin politiska agenda när han lade sig i samfundets angelägenheter genom uttalandet om att alla Svenska kyrkans präster ska tvingas viga samkönade par.

Statsminister Stefan Löfven (S) har uttalat sig om att präster i Svenska kyrkan ska vara tvugna att viga samkönade par.

Bara ett starkt prästerskap kan värna kyrkans trossatser och gemenskap mot partipolitiska påtryckningar. Även ärkebiskopen, biskopar och präster tar offentligt ställning i olika samhällsfrågor.

Martin Tunström är politisk chefredaktör för tidningen Barometern, som på ledarplats är moderat på konservativ och kristen grund. Han hävdar att Svenska kyrkans uttalanden i politiska frågor fjärmar människor från den, på samma vis som när andra politisk obundna organisationer i Sverige väljer sida i debatten utan tydligt mandat från medlemmarna. Det sker i en tid då samfundet raskt krymper. Martin Tunström har gått igenom de ställningstaganden svenska biskopar gjort sedan 1970-talet och hävdar att de i princip alltid varit vänsterpolitiska och dessutom dåligt motiverade utifrån Bibeln, kyrkans tradition och luthersk teologi.

Erik Jersenius deltog i  Svenska kyrkans teologiska kommittés heldagsdiskussion Vem tillhör kyrkan?

Den norska teologen Anne Hege Grung forskar om mångkultur och hon påtalar svenskars svårighet att prata om det svenska. De flesta i Norge och Danmark identifierar sig som norrmän och danskar, men också tydligt som kristna. Det är mycket mer ovanligt i Sverige, där både kulturell och religiös identitet för många är en privatfråga, eller rent av något de saknar tillräcklig självkännedom om för att ens kunna formulera.

Norge har i år separerat Norska kyrkan från staten och Danmark har valt att behålla sina statskyrka. Båda kyrkorna är fortsatt starkt förknippade med nationen och den nationella identiteten. Finland, som har en mycket längre erfarenhet av att vara ett mångkulturellt samhälle, bröts ur Svenska kyrkan när Sverige förlorade landet till Ryssland i finska kriget 1809. I Finland finns två starka folkkyrkor, Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Ortodoxa kyrkan i Finland.

Anne Hege Grung hävdar att Svenska kyrka måste fundera över vad det svenska innebär i kyrkans namn. Samtidigt ser hon en värld där de kulturella gränserna blir allt mer flytande och utesluter inte att vi på sikt även kommer få se lösare och mer överlappande religiösa identiteter.

Mer läsning

Annons