Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Novelldebut utan riktning

BOK: Viktoria Jäderling debuterar med novellsamlingen "Åh Lunargatan". Kristian Ekenberg har läst

Annons

Romaner har tid att sjunka in. Novellen måste röra sig snabbare, skapa ett mer omedelbart engagemang på ett fåtal sidor, vara tydligare i konturerna.

När litteraturkritikern och tidskriftsredaktören Viktoria Jäderling – född i Sundsvall, numera stockholmare – debuterar med femton noveller saknar jag dessa tydliga konturer. Förgäves försöker jag dechiffrera texter som aldrig fäster.

Viktoria Jäderling från Sundsvall debuterar med en novellsamling. Foto: Sofia Runarsdotter

Hon berättar om allt från en jakt till en berättelse om ett par som återvänder för att besöka ett gammalt hem. Även om novellerna kan skilja sig mycket åt (en är exempelvis utgjord mer som en dikt) finns det förgreningar mellan dem. En återkommande ton som ligger i botten av texten.

Den enda novell i vilken jag får riktig kontakt med människorna är ”Kennedy High”, om en utbytesstudent från trassliga förhållanden i hemlandet som får en ny familj i USA. I den lyckas Viktoria Jäderling på ett inkännande sätt fånga en ung kvinna som slits mellan sitt bästa och sämsta jag. Här finns också det tema om mödraskap som återkommer genom hela samlingen.

De människor som hon skriver om är ett slags särlingar. Deras grundläggande önskningar är ändå lätta att identifiera sig med. De söker sådant som vi alla söker: kärleken, tillhörighet, en känsla av att livet är mer än ett pärlband av slumpmässiga händelser.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Omslagets nakna, nästan pornografiska kvinna finns med i flera av texterna i form av en erotisk underton. Sexualdriften är ett av alla begär som driver novellsamlingens gestalter framåt i tillvaron.

Jag börjar läsa varje novell med samma välvilliga leende och uppmuntrande nickningar som man ger till en anekdotberättande främling på en fest. Men mitt leende stelnar på samma sätt som när man märker att anekdotberättaren inte har någon riktning i sin berättelse och insikten kommer om att det kan bli en lång kväll.

*

LITTERATUR

Viktoria Jäderling

”Åh Lunargatan”

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons