Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omvälvande debut av Linus de Faire

BOK: Krigets absoluta absurditet är drabbande skildrat, skriver Crister Enander i en recension av ”Boken om Yousef”.

Annons

Manuskriptet består av en stor smutsig hög av sämsta tänkbara papper. Skriften på de ojämna och spröda arken är röd och tjock – ibland utsmetad och otydbar. Orden har svårt att andas. Manuskriptet består av en mängd hågkomster. Han har skrivit ner sina minnen – och varvar dem med berättelser från en hård och orättfärdig tillvaro – med en filtpenna i fängelset. Pennan har han bytt till sig av medfånge i det ökända fängelset Roumieh.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Linus de Faire imponerar på vår kritiker. Foto: Caroline Andersson

Orden formar sig till en märklig mosaik eller snarare till en ständigt meandrande och medryckande text om hans liv, hans otursförföljda dagar och nätter och inte minst hans längtan efter frihet och ett liv bortom betongmurarna.

Och lidelsefullt skriver han om släkt och vänner i det liv som nu är ett främmande liv; i den uppgivenheten som tar ett gastkramande strupgrepp på fångarna och som leder till att de riskerar att bli av med även sina minnen av ett annat liv utanför murarna.

Ett fängelse är inte enbart en liten kub med sex sidor. Det är en plats som deformerar de en gång levande, får dem att förminska sig själva, reducera dem och – i längden – fråntar dem deras grundläggande mänsklighet.

Vittrande vrak, själsliga spillror, ruttnande kroppar.

Författaren till det digra och svåröverskådliga manuset sitter fängslad i Libanon. Han, en palestinier, sitter i ensamcell nummer 3:3, avdelning C. Han är anklagad för terrorism i allmänhet och för mordet på Libanons premiärminister Rafiq Hariri i synnerhet. Han är, framhåller han igen och igen, oskyldig till alla anklagelser. Dömd och rannsakad har han heller inte blivit. Utan förvarning kastades han in i en cell utan att ha fått utnyttja sin rätt att försvara sig i en domstol.

Hans namn är Yousef al-Khayal.

Manuskriptet är, enligt fiktionen, översatt till svenska av hans kusin Aline Haddad som bor i Sverige sedan många år. Översättning heter ”Boken om Yousef” och är Linus de Faires debutroman.

Boken växer, slingrar sig runt och runt, och vecklar ut sig likt en gammaldags karta – med veck och allt. Den blir till en personligt hållen historik över Libanons moderna historia; en blodig och krigshärjad historia som avtecknar sig mot en dunkel himmel som ständigt lyser upp av exploderande bomber och granater.

Sent om natten, eller tidigt om morgonen innan gryningen ens skymtar som en tunn linje vid horisonten, får Yousef gå till fängelsebiblioteket. Han får besöka biblioteket när ingen annan av de andra fängelsefångarna är där. Då får han ro; ensamhet och koncentration, tystnad och ostördhet. En tid av stillhet och den eftertanke som krävs för att formulera de rätta orden i den växande, ständigt svällande och obändiga självbiografin. Inte en enda hylla i fängelsets bibliotek innehåller en bok av litterärt värde eller hög halt nog för att läsas. Allt är utrensat, förbjudet, bränt. På ett sätt – och det verkar Yousef al-Khayal medveten om – återupprättar han litteraturens makt i detta gudsförgätna och tragiska bibliotek.

Det är en heroisk handling. Men också en insats som skapar hopp om en annan framtid och samtidigt förmår visa en människa i de ögonblick då en form av storhet växer fram i smärtan, isoleringen och den orättfärdighetens förvirring som så lätt drabbar en oskyldigt fängslad människa.

Linus de Faire imponerar på vår kritiker. Foto: Caroline Andersson

Likt lökens skalade ringar skildrar boken vad som skett ur skiftande vinklar – ring efter ring faller och i stället skildras ytterligare en annan version: sedan – en aning oväntat – växer ett högst oväntat perspektiv fram om vad som tilldragit sig. Scenerna växlar. Betydelserna förskjuts och händelser får nya innebörder. Det ger romanen en kraftfull energi och skapar vad som framstår som en förrädisk malström som om och om igen lockar läsaren till att ännu en gång hoppa ner bland de sjudande och slingrande meningar som skapar de många berättelserna – om så enbart för att få veta vad som kommer att inträffa vid nästa skiftande infallsvinkel.

En skalpellvass svart humor tränger sig envist igenom. Det är som ett rått rivande skratt, en makaber dödsdans med klackarnas smattrande på de ännu halvöppna kistlocken, en märklig blandning mellan svårförenade rörelser. Ja, som om Kurt Vonnegut stämt möte med Heinrich Böll i en mörk och slabbig bar i ett söndervittrande krigslandskap, eller som om den nästan blinde Jorge Borges råkat snubbla över Julio Cortázar varefter deras anrättningar blandas med den sorgliga, skrämmande och groteska verkligheten och även med andra mer tumultuariska inslag som väcker ännu fler frågor. Svaren gäckar alltid. Kärleken hägrar i en annan verklighet. Aldrig går den att nå. Aldrig kan han omfamna lyckan. Den försvinner för att återkomma med förnyad styrka – fortfarande lika oåtkomlig.

Krigets absoluta absurditet är drabbande skildrat i sin aggressiva, fördummande och nyckfullt mördande verklighet. Kriget blir till ett självklart tillstånd, en normalitet i detta dagliga helvete. Redan som barn lär sig Yousef att förbise hur bomberna faller, hur missilerna ritar dödens skräck på den mörka himlen över Beirut, och han hör knappt smattret från alla Kalashnikovs– det är alltid närvarande. Livet måste ändå levas.

Här borde jag antagligen skriva att det är en osedvanligt lovande debut. Men jag vägrar, inte enbart för att det är sliten och nött klyscha. Vad som främst får mig att avstå är att det inte är rättvist. ”Boken om Yousef” är en fullödig, givande, skicklig, imponerande fantasifull och inlevelserik och ändå samtidigt starkt frätande realistisk och politiskt väsentlig roman av sällsynt slag. Inget bör förminska den insats eller försöka ta ifrån författaren Linus de Faire äran av att ha skrivit detta laddade och levande verk. ”Boken om Yousef” är en omvälvande och viktig roman. Jag hoppas den finner många läsare.

Crister Enander

[email protected]

LITTERATUR

Linus de Faire

”Boken om Yousef”

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons