Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per Schlingmann har varit i Almedalen så att vi slipper

BOK: Per Schlingmanns roman om Almedalen saknar inte underhållningsvärde, skriver Kristian Ekenberg.

Annons

”Det borde vara förbjudet att skildra Almedalen i skönlitteratur”, skrev Svenska Dagbladets kritiker Therese Eriksson i sin recension av Viktor Barth-Krons ”Gröna gården” 2015. En förbudsskylt som forna spinnmästaren Per Schlingmann obekymrat passerar på sin väg till roséminglet i Visby.

Medan Per Schlingmanns förra chef Fredrik Reinfeldt har en viss statsmannamässig värdighet att upprätthålla efter statsministeråren, som han kapitaliserat på genom att i bokform tjata om att han är halvvägs i livet, kan underhuggaren Schlingmann lätta på slipsknuten och leverera en riktig politisk såpa.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Nya Modernaternas forna spinnmästare Per Schlingmann skriver om Almedalen som en kokande gryta. Fotograf: Anna-Lena Ahlström

När Per Schlingmann skildrar Almedalen skönlitterärt – förutom Viktor Barth-Kron har även Erik Lewin skrivit om ämnet i thrillern ”Almedalen har fallit” – ger han bilden av en kokande gryta av skvaller, paranoia, mediehets, positionering, bakfylla och sexlustar hos personer som inte fick ligga under skoltiden.

Mitt i denna gryta kastas näringsminister David Ehrling ner. Statsministern planerar att avgå och David Ehrling pekas ut som en tänkbar efterträdare, med miljöministern Ann-Louise Hegel som främsta konkurrent. Det politiska spelet kan börja, med kvällstidningarnas jagande flock som kryssar i gränderna från vimmel till vimmel. Den riktiga blodvittringen har Josephine Sparre, som undersöker kopplingarna mellan Ehrling och redarkungen Erik Hansen, vars trassliga affärer och förflutna med näringsministern kan leda till en riktig praktskandal.

En redan svettig vecka blir outhärdligt het när Josephine Sparre mördas mitt i Almedalsvimlet. Vem ska överleva den accelererande politiska karusellen under årets mest intensiva vecka?

Gudrun Schymans berömda grillparty.

”I maktens öga” är Liza Marklund körd i mixern tillsammans med ett nummer av tidskriften Fokus, serverad ljummen i ett billigt mingelglas. Det som är Per Schlingmanns usp, som det numera heter, hans ”unique selling proposition”, är att få Almedalen skildrad från någon som pekats ut som en av de senaste årens främsta politiska spelare. Jag hade, till skillnad från Therese Eriksson, ganska roligt med Viktor Barth-Krons ”Gröna gården” och tycker att ett litterärt Almedalenförbud låter väl hårt.

Däremot hade jag väntat mig mer av Schlingmanns insidesinformation. Jag hade väntat mig ett större raffinemang inne i politikens absoluta hjärta. Att det sitter skarpa hjärnor vid spakarna.

Jag har aldrig sett fram emot att inte åka till Almedalen så mycket som efter att ha läst ”I maktens öga”.

Helt utan insikter är förstås spinndoktorn inte. Han skriver bra om symbiosen mellan medier och politik och skildrar hur nätets uppdrivna tempo påverkat den politiska journalistiken, en utveckling som går så fort att vissa referenser redan känns daterade (farfarsvarning på att namedroppa gårdagens heta app).

Exempelvis ger han en bild av hur politikerna ser på den maktspelsinriktade rapporteringen, som skymmer politikens kärna. Ofta gnäller politikerna om att media inte rapporterar om politikens sakinnehåll, men författaren låter David Ehrling reflektera kring hur ”den sensationslystna och spelinriktade journalistiken är politikernas bästa vän”. Såpans dramatik döljer tomheten.

I ”I maktens öga” är det som om Sveriges politiska klimat post-Reinfeldt bara är en mardröm. Den positionering kring mitten som Schlingmann skriver om känns nästan nostalgisk, före Trump och opinionsmätningar om Sverigedemokraterna som landets näst största parti.

Per Schlingmann skriver rappt och hans roman är inte utan underhållningsvärde. Som resereportage från Gotland under Almedalsveckan är den dock avskräckande. Jag har aldrig sett fram emot att inte åka till Almedalen så mycket som efter att ha läst ”I maktens öga”.

*

LITTERATUR

Per Schlingmann

”I maktens öga”

(Piratförlaget)

Mer läsning

Annons