Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad hände med den amerikanska konservatismen?

Artikel 10 av 10
Presidentvalet i USA 2016
Visa alla artiklar

Den unge historikern Russell Kirk kom från ingenstans och väckte den amerikanska konservatismen till liv igen. En intellektuell som framförde budskapet om kärlek och gemenskap öppnade för Republikanernas politiska framgångar.

Men hur kunde ett sådant evangelium leda till dum populism, hat och människoförakt?

Annons

Det Republikanska partiet har blivit kapat av den åtminstone tillsynes populistiske vettvillingen Donald Trump. Trots hans popularitet har det förändrat bilden av det statsbärande konservativa parti som genomdrev förbudet mot slaveriet och med större emfas än demokraterna röstade igenom garantin för alla afroamerikaner och andra minoriteter att erkännas fullständiga medborgerliga rättigheter i sydstaterna 1964 och 1965.

Hur kunde den amerikanska konservativa rörelsen landa i att få Donald Trump som presidentkandidat?

Barry Goldwater republikanernas konservative presidentkandidat 1964 (vars kampanj engagerade en ung Hillary Clinton), förespråkade tidigt fri abort, öppnade för samkönade äktenskap och tog ställning för homosexuellas rätt att öppet tjänstgöra i den amerikanska försvarsmakten.

Barry Goldwater var republikanernas presidentkandidat i valet 1964.  Tidigt förespråkade han fri abort och homosexuellas rättigheter.

George W Bush fortsatte den väg Bill Clinton slagit in på och satsade på att öka mångfalden i kabinettet (fram till Richard Nixons administration var det helvitt). Vi minns Condoleezza Rice och Colin Powell, men kanske inte Alberto Gonzales (justitieminister), Carlos Gutierrez (handelsminister), Mel Martinez (bostadsminister), Ann Veneman (USA:s förste kvinnliga jordbruksminister) eller Elaine Chao (arbetsmarknadsminister).

Condoleezza Rice (R) var den enda färgade kvinnan som varit USA:s utrikesminister. Här är hon tillsammans med den saudiska kungafamiljen.

Men varför har den amerikanska konservatismen kommit att bli synonym med intolerans, främlingsfientlighet och misogyni, när den historiskt sett uppvisat intresse för politisk jämlikhet och mångfald?

På Russell Kirks gods i Mecosta i Michigan var i praktiken alla välkomna. Hans dörr stod öppen för hemlösa, flyktingar från alla världens hörn, socialt marginaliserade, politiskt förföljda östeuropéer och utstötta gravida flickor och unga kvinnor. Hos honom, hustrun Anette Kirk och deras fyra döttrar, fann människor av alla slag en fristad.

Samtidigt höll Kirk föreläsningar och seminarier för studenter, politiker och intellektuella som besökte honom för att studera traditionell konservatism.

1953 gavs hans banbrytande verk ”The Conservative Mind” ut och blev en oväntad försäljningssuccé med över en miljon sålda exemplar. Den betydande förmögenhet Kirk gjorde på sitt författarskap använde han till att stötta andra unga forskare och investera den sociala verksamhet han bedrev i sitt hem. För Kirk var människans främsta uppgift i världen att hjälpa varandra.

Den unge och alltid lika välklädde historikern Russell Kirk blev ett namn på alla amerikaners läppar under 1950-talet.

Den dittills okände 35-årige historikern kom raskt att betraktas som en av USA:s främsta intellektuella. I och med sin bok hade han återuppväckt den amerikanska konservatismen som legat i dvala sedan börskraschen 1929 och tryckts undan under demokraten Franklin Roosevelts stora reformprogram New Deal. Dwight Eisenhower bör betecknas som en liberal republikan, men konservatismen skulle så småningom slå igenom och bana väg för det Republikanska partiets stora politiska framgångar under 1900-talets andra hälft och början av 2000-talet.

Republikanerna har ända sedan 1800-talet stått industrialisterna och storfinansen nära, men Kirk kom från ett enkelt arbetarhem i Plymouth, hans far var lokförare. Drivkraften bakom hans forskning och intellektuella arbete var den svåra erfarenheten av andra världskriget och det som han uppfattade som USA:s stora krigsbrott i och med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Även om han själv tjänstgjorde under kriget kom han att stå för en starkt antimilitaristisk hållning som han vidhöll under hela sitt liv som ständig kritiker av den amerikanska krigsmaktens tilltagande rustning.

Svampmolnet från atombomben

I ”The Conservative Mind” tecknar inte Kirk en ideologi, utan en kultur och ett politiskt förhållningssätt. Det är en mäktig, vackert skriven skildring av den anglosaxiska konservatismen som utgår från den irländske 1700-talsfilosofen och politikern Edmund Burke och slutar hos T S Elliot, den amerikanske författaren, poeten och Nobelpristagaren i litteratur. Däremellan porträtterar han en räcka brittiska och amerikanska politiker och kulturpersonligheter som John Adams, Abraham Lincoln, Benjamin Disraeli, Nathanael Hawthorne och George Santayana.

Den irländske 1700-talsfilosofen och politikern Edmund Burke var en viktig inspiratör för Russell Kirks tänkande.

Genom att berätta om en rad inflytelserika personer understryker Kirk att vår historia inte utgörs av något annat än summan alla enskilda människors handlingar. Att de som personer befinner sig en existentiell historisk situation där de står inför att ta ansvar och göra så mycket gott de kan eller bara passivt eller aktivt låta det onda ta över.

Kirk ringar in en levande kanon som han menar utgör det ”konservativa sinnet”. Den innebär erkännande en transcendent ordning för samhället som speglas i traditionen, religionen och gemenskapens seder. Att förstå och respektera människans mångfald och outgrundlighet. Att vi som individer vid närmare eftertanke alltid egentligen är betydligt egna, en diversitet att känna vördnad inför så som om varje människa i sig är ett av Guds ansikten. Att vi inte alla måste uniformeras och tycka, tänka och bete oss precis likadant, utan uppskatta varandras skillnader. Att individens frihet förutsätter rätten till privat egendom och att samhällsförändringar bör ske ur traditionen och med respekt för de etablerade politiska institutionerna.

Hos Kirk hittar vi inte någon specifik vägledning inom enskilda politikområden, men det program han erbjöd vad att stärka den lokala demokratin och den lilla gemenskapen i lokalsamhället och att vårda de medborgerliga rättigheterna i USA som något framvuxet ur en erfarenhet av den kulturellt diversifierade nationens historia.

Russell Kirk, 1962. Alltid lika tjusigt klädd som en brittisk aristokrat.

Även som privatperson hade Kirk en konservativ läggning. Han vägrade att köra bil och kallade fordonen för ”mekaniska jakobiner”. Det gick inte heller att förmå honom att titta på tv eller att använda datorer. I sin uppenbarelse påminde han om en brittisk aristokrat, alltid lika välklädd.

Men han var, trots sitt engagemang i Barry Goldwaters presidentkampanj, inte alltid konservativ i hur han röstande.

Något otippat röstade Russell Kirk på socialistledaren Norman Thomas i 1944 års presidentval.

I 1944 års presidentval lade han sin röst på socialistpartiets kandidat Norman Thomas därför att hans politik var minst imperialistisk. 1976 lade han sin röst på den vänsterliberale demokraten Eugene McCarthy som gick till val på ett program med kortare arbetstid för alla, full sysselsättning och en total nedrustning USA:s kärnvapenarsenal. 1992 stödde han hellre den betydligt mer kontroversiellt högersinnade och isolationistiske republikanen Pat Buchanan än George Bush den äldre.

Kirk var också verksam som skönlitterär författare och specialiserad på rysare och fantastik. Skräckgenrens mest förnämste samtida företrädare Stephen King har nämnt Kirk som en av genrens viktigaste förnyare. I de kusliga berättelserna ryms ofta en skarp konservativ samhällskritik.

Den amerikanske skräcknestorn Stephen King har prisat Russell Kirks skönlitterära författarskap.

Han uppskattades för sitt varma sätt och för att i debatter inte så gärna vilja gå i konflikt, utan hellre försöka resonera och hitta beröringspunkter. Det är något som hade gjort honom helt omöjlig i dagens medielandskap där även ”intellektuella” förväntas leverera enkla sanningar, snabba reaktioner, förhastade etiketteranden och fördömanden. Men under hans levnad väckte det vördnad och ledde till oväntade vänskaper med så pass vänsterradikala grupper som Svarta Pantrarna.

Den vänlige Russell Kirk vann till och med de radikala Svarta Pantrarnas respekt.

Innan Kirk gick bort 1994 var hans bild av framtiden synnerligen mörk och han förutsåg att vi skulle få leva i ”ett helvete till värld” under vårt nuvarande sekel. Det som förmörkade hans sista tid på jorden var Gulfkriget som han befarade var början till en amerikansk imperialism och eskalerande krigshets. Den 11 september 2001 skedde terrorattentatet mot World Trade Center och mänskligheten klev in i en ny mörk tidsålder.

Kirk var kritisk till den nykonservativa rörelsen inom partiet med dess idé om att sprida amerikanska värden genom en aggressiv utrikespolitik, ett brott mot Republikanernas historiskt sett återhållsamma linje. När det gällde landet politik i Mellanöstern retade han sig på likgiltigheten inför Israels våld mot palestinierna och undrade om partimedlemmarna misstagit Tel Aviv för sin huvudstad i stället för Washington.

Russell Kirk förutspådde att 2000-talet skulle bli en mörk period för mänskligheten.

Kirk uppfattade religionen som grunden för all kultur och menade att de starka och varierade kulturuttryck vi sett under sekulariseringen i själva verket bara är en exploatering av den rika religiösa tradition vi håller på att förlora. Men det gjorde knappast att katoliken Kirk kände sig hemma hos den kristna högern eller hade godtagit det förakt sin nu riktas mot amerikaner med latinamerikansk bakgrund.

Högerradikalism uppfattade han över huvud taget inte som något konservativt. Konservatismens insikt är att vara varsam med de sköra värdena i samhället, inte genomföra förändringar som kanske aldrig kan återställas eller när det väl raserats.

Även om Trump i sin retorik delar Kirks idé om ett utrikespolitiskt försiktigt USA är de milsvida från varandra i sin uppfattning om politikens väsen. Kirk hade förstås inte förstått något av att håna, hata och förlöjliga minoriteter. För honom handlade inte en konservativ politik om konkurrens, jakt på ekonomisk tillväxt och maktfullkomlighet. Konservatism är inte det samma som en konsumtionskultur och att hålla fast vid socialt ohållbara ovanor och konventioner som utestänger annorlunda människor från gemenskapen.

Jonathan Pozzie rörs till tårar av att få se  Donald Trump när den blivande presidenten besöker Manchester i New Hampshire.

Det är den radikala individualismens narcissism som leder oss till ensamhet och förtvivlan, när vi behöver gemenskap och omtanke. Men de som nu röstar på Trump kan inte bara förklaras vara missunnsamma mot andra grupper, många av dem har själva skäl att vara bittra över söndringen av det amerikanska samhället där inkomstklyftor och regionala skillnaderna blir allt sårigare. Strax efter Kirks död hävdade den brittiske filosofen och Kirk-kännaren Roger Scruton redan under Clinton-administrationen att det amerikanska politiska etablissemangets fjärmande från det amerikanska folket till slut skulle straffa sig hårt.

Kirks ömsinta politisk hållning kan tyckas vara allt för idealistisk i vår tid, men vi måste komma ihåg att han formulerade den under det sekel då politiska ideologier som fascismen, nazismen och kommunismen utsatt mänskligheten för aldrig tidigare skådade grymheter. En tid då rädsla, hat och förakt blev drivmedlet åt totalitära rörelser.

Kirk befarade att det vansinnet inte var över. För honom var därför den viktigaste sammanhållande principen för ett samhälle att var och en vårdar kärleken till sin nästa.

Läs fler kulturartiklar om Donald Trump och presidentvalet:

Den konsekvente Donald Trump

Kristian Ekenberg: Trump får inte äga bilden av framtiden

Alla artiklar i
Presidentvalet i USA 2016
Annons