Annons
Vidare till fagersta-posten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturdebatt: Kjell Prytz målar upp kulisser

Lantbrukarnas Riksförbund och Mellanskog svarar fysikdocenten Kjell Prytz på hans kritik mot svenskt skogsbruk.

Som Don Quijote ger sig Kjell Prytz i VLT ut i kamp mot oss skogsägare och den svenska skogsindustrin. Likt väderkvarnarna är det mesta som Kjell Prytz målar upp kulisser och har inte med verkligheten att göra. Det finns anledning att reflektera över vår svenska skog och Prytz påståenden.

Vi svenskar har ett speciellt förhållande till skogen. Våra böcker och filmer, alltifrån barnböcker till actionfilmer, anknyter till skogen eller rentav utspelar sig i skogen – det är unikt, jämfört med många andra länder. Att vistas och röra sig i skogen upplever de flesta av oss som fridfullt och välgörande. En anledning är sannolikt att stora delar av vårt land är skog och att miljontals människor därmed lever nära skogar. Men vad är det för skog vi haft och har? Har skogen någon gång kunnat anses vara orörd?

Vi vill gärna betrakta naturen och skogen som ett fotografi. En vacker plats önskar vi ska vara orörd för evigt. Men naturen är snarare en film med ständig förändring och nya scener, ibland sker förloppen långsamt, ibland dramatiskt som när bränder eller stormar drabbar. Sedan människan började vandra över jorden, har hon nyttjat naturens resurser – vilket också påverkat skog och natur.

En besökare i Bergslagen noterade år 1750: ”över allt, och i synnerhet i järnbrukens närhet, såg man ingen stor skog. Bara släta kullar och berg, beklädda med risiga buskar”. En landshövding i ett smålandslän skrev till kungen i mitten på 1800-talet och var bekymrad över att befolkningen inte hade ved att värma sig med då det inte fanns någon skog kvar. När vi idag reser genom Bergslagens eller Smålands vidsträckta skogar är det svårt att ta in att här inte fanns någon skog, bara två-tre trädgenerationer tillbaka i tiden.

Sedan slutet av 1800-talet har Sverige, genom ansvarsfulla skogsägare, mer än fördubblat skogsförrådet, en fantastisk bedrift. Samtidigt har vi kunnat ta tillvara skogens tillväxt och lagt grunden till ett av de rikaste länderna i världen – en framgångssaga värd att berättas många gånger.

Det är ofrånkomligt att det blir en förändring i landskapet när vi avverkar skog. Men alternativet att inte bruka skogen innebär att naturen själv påverkar – inte minst genom insektsangrepp, stormar och bränder. Det ger ofta mycket större störningar än de relativt små föryngringsytor som idag tas upp. Här i Västmanland delar vi alla upplevelsen av den dramatiska skogsbranden 2014, och fyra år senare härjade stora bränder i Hälsingland, Härjedalen och Dalarna. Sett i historiskt perspektiv brann 1-2 procent av skogsarealen varje år. Den ödesdigra brandsommaren 2018 brann ungefär en promille av skogsarealen.

Skogens klimatnytta är välbelagd. På Naturvårdsverkets hemsida redovisas att den svenska skogen genom fotosyntesen binder drygt 40 miljoner ton koldioxid varje år. Det innebär att skogen fångar 80 procent av de svenska utsläppen varje år. Och det är den brukade skogen som tar upp koldioxid. Träd är som tonåringar, de äter mest när de växer. Det växande trädet behöver kolet i luften för att bilda stam och grenar. När det är fullvuxet minskar behovet, och de äldre träden bidrar därmed inte nämnvärt till nettoupptag av koldioxid.

Den största nyttan, ur ett klimatperspektiv, gör skogen efter att vi har avverkat träden. Och vad är alternativet till att inte avverka? Hade träden stått kvar hade de förr eller senare brunnit i skogsbrand eller fallit för stormar och insekter. När de bryts ner, återgår det bundna kolet till koldioxid i atmosfären för att återigen tas upp av nya växande träd. När vi avverkar träden blir hälften till timmer som används till byggnadsmaterial och kolet binds in i våra byggnader i 100-tals år. Övriga träddelar används till andra nyttigheter. Gemensamt är, precis som om träden varit kvar i skogen, att vi så småningom kommer att förbränna eller kompostera dem och att kolet återgår till atmosfären. Skillnaden är att förnybara skogsråvaror alltmer kan ersätta de fossila – och därmed kan den totala mängden koldioxid som släpps ut minska.

Visst kan man argumentera för att Sverige ändå ska sluta att använda skogen. Men vi lever i ett samhälle där vi har vant oss att bo i hus och lägenheter som måste byggas av något. Våra bostäder ska möbleras och vi behöver värme när det är kallt, både för bostaden och duschen. Paketen vi skickar och maten vi köper behöver förpackas i något och under den inledande oron i coronatiden lärde vi oss att många uppskattar toalettpapper.

Sverige har en fantastisk resurs i våra skogar som förser oss med virke och material till byggnader och möbler, till papper, förpackningar, värme, bränsle och nya material. Alternativen är stål, betong, kol och olja som alla är mycket sämre för klimatet. Den stora skillnaden är att de fossila råvarorna ökar koldioxiden i atmosfären. De förnybara råvarorna från skog- och jordbruk tillför inte mer än vad systemet samtidigt tar upp. Det är helt enkelt omöjligt för ett levande träd att avge mer koldioxid än vad det bundit in.

Måhända är det inte skribentens bildval, men Prytz artikel ackompanjeras i papperstidningen av ett foto från Södras massabruk i Mörrum. En bättre och mer positiv beskrivning kan knappast ges av hur framtiden bör se ut. Södra är en kooperation, en ekonomisk förening, som ägs av 53 000 familjeskogsbrukare i södra Sverige. Förutom tillverkning av massa, tillverkas av resterna från processen metanol för bränsle. Överskottsvärmen blir fjärrvärme i Karlshamn, och vattnet i processen renas långt över kraven. Södra är nettoproducent av el och energi till samhället. På andra håll har Södra sågverk och träindustrier som levererar hållbara material till byggsektorn.

Mörrums bruk är därtill världsunikt genom den process man utvecklat som gör att textiler kan återvinnas och blandas med träfiber för att bli nytt tyg. De flesta av våra kläder består idag av oljebaserad polyester eller bomull. Modeskapare och klädmärken från hela världen söker nu samarbete med Södra för att komma bort från polyesterns och bomullens negativa klimat- och miljöpåverkan och istället använda textil baserad på svensk skog och återvunna kläder.

Mellanskog är Södras systerföreningen här i mellersta Sverige. Våra 26 000 medlemmar äger inget massabruk men är delägare i Setra Group, ett av Sveriges största träindustriföretag. På industrierna här i Mellansverige förädlas lokal råvara som ger möjlighet till klimatsmarta bostäder, lokala jobb och lönsamma skogsgårdar. Alla restprodukter tas till vara – och Setra står precis i startgroparna för att börja producera bioolja från sågspån genom en ny teknik.

Sedan Brundtlandrapporten 1987 har hållbar utveckling definierats av ledorden ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. De tre dimensionerna är jämbördiga och således lika viktiga: Vår möjlighet till ekonomisk utveckling, vår möjlighet att bo och verka där vi önskar samt vår hänsyn till miljö och ekosystem. I Sverige med högt välstånd har mycket fokus naturligt hamnat på miljöfrågorna, med rätta. Vi får för den skull inte tappa insikten att de andra värdena är lika avgörande för hållbar utveckling. Att varje enskild svensk skogsägare i snitt, frivilligt och utan ersättning, avsätter fem procent av sin mark till naturlig utveckling bärs av att övriga delar i skogsbruket ger tillräcklig ekonomisk avkastning. I de delar av världen där dagen går åt att mätta familjen, skulle det vara en utopi för jord- eller skogsbrukare att avvara den resursen. Ekonomiskt välstånd påverkar miljö och klimat, och det ger också förutsättningar för att ansvarsfullt kunna ta miljöhänsyn.

Idag har vi i Sverige mer än dubbelt så stort skogsförråd som i slutet av 1800-talet. Det har ökat livsrummet för många arter. Skogsbruket har inte alltid bedrivits på ett bra sätt. I mitten av 1900-talet när vårt välstånd byggdes var hänsynen till miljö och natur sämre, så även inom skogsbruket. Mycket har dock hänt sedan dess. Från 1993 har vi en skogspolitik där parollen är frihet under ansvar. Det betyder att ägaren till skogen ges större frihet, men förväntas också ta större ansvar än vad lagen kräver.

Utöver att skogsägarna frivilligt avsätter fem procent av marken, lämnas extra hänsyn vid avverkningar för till exempel vattendrag eller värdefulla områden i skogen. Denna så kallade generella hänsyn överstiger nu tio procent i genomsnitt vid en avverkning. Åtgärderna blev vanliga i och med den nya skogspolitiken på 1990-talet. Vi kan nu börja avläsa resultat i att viktiga biotoper för många arter ökar, liksom död ved, äldre skog och andelen lövträd. Det är alltså bara trettio år sedan, och de träd som planterades med denna hänsyn är fortfarande unga i en trädålder.

Sverige är unikt med en stor andel enskilda skogsägare, ofta familjer, som äger och brukar mindre fastigheter. I Sverige har vi 330 000 skogsägare och alla tänker olika, men alla tänker långsiktigt och funderar hur de ska sköta skogen för kommande generationer. Intresset ökar för olika sätt att bruka skogen, och det är välkommet. Det är själva poängen med skogspolitik som ger ”frihet under ansvar”. Mångfalden bland skogsägarna bidrar därmed i sig till variation i landskapet och till rika biotoper för biologisk mångfald

Rödlistan, den lista som beskriver hotade arter i Sverige, har fått en närmast mytisk ställning. Vad säger den oss? Arter kan rödlistas av flera skäl som att de är sällsynta och förekommer på få ställen i vårt land eller att de minskar i antal. Ett stort antal arter kommer alltid att vara sällsynta; mossorna som lever av dimmorna från vattenfallet, insekten som lever på solsidan av vissa träd. Andra arter befinner sig på gränsen för sitt utbredningsområde, de kan vara vanliga i andra delar av världen men sällsynta i Sverige. Arter kommer alltid att öka eller minska. När rovfåglarna nu så glädjande ökar, minskar samtidigt arter som de äter. Så fungerar naturen.

Sverige är – av naturen själv – indelat i olika naturtyper. Andelen rödlistade arter är lika stor i alla naturtyper, både i den av människan relativt orörda fjällnaturen och i skogen. Eftersom Sverige till 70 procent består av skog, är det självklart många arter som lever i skogen och därmed finns där även rödlistade arter. Vi måste lära oss leva med insikten att det har funnits rödlistade arter sedan liv uppstod på denna planet – och de kommer att finnas, så länge liv överlever.

Låt oss nu glädjas åt att det går bra för många arter. Fåglar ses som en viktig indikator, och sedan slutet av 1990-talet har vi fått sju miljoner fler par fåglar i våra skogar enligt Svensk Fågeltaxering.

Med dessa reflektioner om rödlistan i minne är det viktigt att fastslå hur viktig den biologiska mångfalden är och därmed hänsynen i brukandet av våra naturresurser. För skogsbruket är det en prioriterade fråga och utöver det som redan nämnts har väldigt mycket gjorts genom utbildningssatsningar, gröna planer för mångfald, blå planer för vatten, planering för att eliminera körskador och mycket annat.

Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SCB konstaterade nyligen i en gemensam rapport att 27 procent av svensk skog inte brukas. I snitt är alltså nära vart tredje träd orört – eller lika mycket skog som om hela Skåne, Blekinge, Småland och Halland tillsammans bara bestod av skog och lämnades utan skogsbruk. Närmare 60 procent av land-och sjöarealen i Sverige har olika former av begränsningar för nyttjande och brukande.

Den största utmaningen mot mänskligheten och den biologiska mångfalden är klimatförändringarna. Svensk skog och svenskt skogsbruk ger vårt land mycket goda förutsättningar att minska påverkan på atmosfären. Det kommer inte räcka, framförallt inte på global nivå, men vi kan verkligen bidra och vi har ansvar att göra det så generöst vi kan. Därtill är det nödvändigt med annan teknik både för att minska energianvändning och för att generera energi.

Kjell Prytz uppmålade väderkvarnar om svensk skog har inte mycket med verkligheten att göra. Låt oss ta tillvara drivkraften hos de 100 000-tals skogsägare som vårdar och utvecklar våra skogar till nytta för nuvarande och kommande generationer. Den svenska skogen är en hörnsten i vår välfärd, skapar arbete och sysselsättning i hela landet och är avgörande för att minska vår klimatpåverkan. Låt oss skriva nya kapitel i berättelsen om den svenska skogens framgångssaga.

Magnus Kindbom, Västerås, LRFs skogsdirektör

Karin Perers, Fors, Mellanskogs ordförande

Läs alla inläggen i skogsdebatten

"Sverige värnar inte om sin skog"

Skogforsk: Saklighet behövs i den svåra skogsfrågan

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel