Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: För att stoppa de mördande robotarna krävs diplomati och internationell reglering

Annons

Tusentals miniatyrdrönare med sprängmedel susar in över staden. De flygs av en artificiell intelligens som ­reagerar betydligt snabbare än en människa, och är ­utrustade med ansiktsigenkänning och algoritmer som gör att de kan känna igen de egenskaper som deras ägare vill eliminera.

Kortfilmen “Slaughterbots”, en del av en internationell kampanj mot autonoma vapensystem, är en riktig dystopi. Men som Stuart Russell, professor i datavetenskap vid amerikanska Berkeley, påpekar i slutet av filmen är mördarrobotarna tyvärr inte science fiction, tekniken finns redan här.

Vissa debattörer menar till och med att det är för sent att stoppa drönarna. Det skrev exempelvis Peteris ­Timofejevs i Enköpings-Posten i vintras (4/1). Han menar att när stater som Ryssland redan kommit långt i utvecklingen av vapensystem med inslag av artificiell intelligens vore det farligt för länder som Sverige att avstå.

Ett liknande resonemang förde Expressens Linda Nordlund i våras (15/4), som också gick igenom andra risker med tekniken.

AI-vapnen sänker både det ekonomiska och det politiska priset för krigsföring, exempelvis genom förarlösa stridsvagnar och flygplan, ansiktsigenkänning och algoritmer som ska fatta beslut om vem som är fiende. Till det kan man addera risken för att fortsatt utveckling driver upp tillgången och sänker priset så mycket att vapensystemen hamnar i händerna även på terroristgrupper.

Just eftersom artificiell ­intelligens i kombination med miniatyriserade och autonoma vapensystem kan liknas vid en slags massförstörelsevapen, är det värt att försöka få till stånd ett globalt förbud. Frågan drivs av såväl stora människorättsorganisationer som av breda nätverk av AI-forskare.

Det vore naturligtvis naivt av Sverige att ensidigt införa ett sådant stopp för egen del. Ska ett förbud vara verksamt måste det finnas en samsyn i världssamfundet.

Det kan vid en första anblick verka orealistiskt. Men konventionerna om biologisk respektive kemisk krigsföring visar att det inte är omöjligt att med diplomatiskt arbete få bred uppslutning kring förbud av ­vissa vapentyper. I enskilda fall där biologiska och kemiska vapen har använts har förbuden backats upp med militära medel. Exempelvis har USA med hjälp av Storbritannien och Frankrike svarat med bombningar när Assad-regimen använt kemiska vapen.

Tiden håller på att rinna ut. Frågan behöver få mer uppmärksamhet och drivas på fler nivåer och av fler partier. Men än är det faktiskt inte för sent att stoppa de autonoma vapensystemen.

Joakim Broman

Anmäl text- och faktafel