Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Nej, Ådahl (C), norra Västmanlands kommuner är inga "reserver" för Arbetsförmedlingens misslyckanden

Annons

Arbetsförmedlingen ska, som en del av januariöverenskommelsen, reformeras i grunden. Kort uttryckt innebär förändringen en avsmalning i myndighetens ansvar – där inslagen av administration och utvärdering prioriteras – medan privata aktörer tar över matchningen mot arbetsmarknaden.

Under 2021 ska omgörningen vara “fullt genomförd”. Men klockan klämtar. Inom kort ska myndigheten i rapportform ge sin egen analys av hur januaripartiernas beställning kan genomföras. Samtidigt har en stor politisk reform redan på förhand sällan kantats av så många frågetecken.

För det första är rollfördelningen oklar. Kommer landets redan pressade kommuner få ökad arbetsbörda när Arbetsförmedlingens uppdrag förändras?

På senare tid har C och L ofta stått politiskt enade. Här är däremot sprickan tydlig. C:s Martin Ådahl, arbetsmarknadspolitisk talesperson, driver frågan om kommuner som tänkbara ”reservaktörer”. Detta ger inte L mycket för.

“C är tvärsäkra på vilken roll kommunerna ska ha. Det är verkligen att gå händelserna i förväg. Det skickar fel budskap”, säger Gulan Avci som har motsvarande roll som Ådahl i L (Dagens Industri, 191015).

För det andra kan politiska legitimitetsproblem uppstå. Företagarnas vd Günther Mårder har en poäng i att även M och KD borde ha förankrats i arbetet.

“Det blir fullständigt kaos och mitt i kläm hamnar företagare och arbetstagare samtidigt som man pumpar in pengar”, utvecklar han (Dagens Industri 191016).

I grunden måste partier såklart kunna driva igenom den politik de tror på, så länge den har tillräckligt stöd. Här är det dock tal om en genomgripande omstöpning på ett stort politikområde och ändå är bara regeringsunderlaget involverade i processen.

Parallellen till den kontroversiella överenskommelsen att satsa 100-tals miljarder på höghastighetsbanor, utan att det finns en bred politisk överenskommelse om det, är uppenbar. Dessutom hänger det – trots januaripartiernas beslutsamhet om genomförandet – fortfarande i luften vem eller vilka som egentligen ska bära ansvaret för slutresultatet.

För det tredje är Arbetsförmedlingen i praktiken ledarlös. Nuvarande generaldirektör Mikael Sjöbergs förordnande löper ut om några månader och redan i somras meddelades att han kommer ersättas.

Den nya generaldirektören tar över en organisation som befinner sig mitt i ett omvälvande och stort förändringsarbete. Detta faktum är symptomatiskt för den stressiga otålighet som präglat reformprocessen.

I början av 2019 började kontor stängas ned och personalstyrkan i snabb takt slimmas – ett år senare ska en helt ny ledare vara på plats för att påbörja förverkligandet av ett helt nytt uppdrag.

För det fjärde ska Arbetsförmedlingen mitt i all förändringsturbulens också få helt nya uppgifter. Nästa år gör Miljöpartiets omdiskuterade reform utvecklingstid – det vill säga det upputsade friåret – entré. Gissa på vilken myndighets bord handläggandet av så kallad “utvecklingstid” ska ligga?

I grund och botten är omtaget i arbetsmarknadspolitiken nödvändigt. Det är direkt avgörande för möjligheterna att få fler människor i jobb och Arbetsförmedlingen har verkligen fungerat dåligt.

Politikerna borde rentav ha tagit sig an denna tungrodda myndighetskoloss långt tidigare. Men nog lämnar sättet det nu görs på ett och annat övrigt att önska. Det vore mycket olyckligt om Dalarnas kommuner drabbades av nationella politikers senfärdighet.

Max Eskilsson

Anmäl text- och faktafel