Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: SD näst största parti i Västmanland – ett tronskifte är på väg att ske på landsbygden

Annons

Valet borde vara Sverigedemokraternas sämsta. Och partiets valrörelse kantades av en skandal där förstanamnet på listan blev föremål för en polisutredning och fjärdenamnet petades efter att ha larmat pressen i samma ärende.

Det spelade ingen roll. SD-väljarna är numera så övertygade att de ändå mobiliserar i stor skala för att markera sitt ogillande mot politikens allmänna tillstånd.

Jämfört med EU-valet 2009 ökade Sverigedemokraterna med nästan 60 procent, från 9,8 till 15,3. I Skåne blev partiet nästan lika stort som Socialdemokraterna. I sju av tio kommuner i Västmanland fick partiet över 20 procent. I alla kommuner utom i Västerås blev partiet näst största parti. I flera valdistrikt blev partiet störst.

Västmanlänningarnas röster är blott en krusning i ett nationellt valresultat men ger ändå en viktig fingervisning om det tronskifte som nu sker i bruksorter och landsbygd.

SD-ledaren Jimmie Åkesson beskrev under partiets valvaka hur han upplevt denna valrörelse som markant annorlunda än de tidigare. Att partiet nu finns "överallt" och att han tas emot på ett annat sätt när han reser runt. Så är det. SD ett stort och etablerat parti.

När Åkesson åker på nästa turné i landsbygden kan han tänka "Här är jag störst".

Bakgrunden till utvecklingen är både komplex och enkel.

Megatrender som globaliseringen av näringslivet, automatiseringen av produktionen och urbanisering till städer gör länder och befolkningar som helhet rikare.

Men för många orter i Bergslagen är det en klen tröst när de ljusa framtidsutsikter som under efterkrigstiden tryggats av industriproduktion på orten inte längre ger samma garanti.

Där produktionen ändå finns kvar fortsätter kompetenskraven att skruvas upp samtidigt som höga skatter på arbete driver fram ständiga rationaliseringar av det manuella arbetet. Och industrirobotar röstar som bekant inte. De betalar heller inte kommunalskatt.

Den här typen av samhällen och bygder kom också att prövas i spåret av den stora invandringen till Sverige fram till helomläggningen av politiken hösten 2015.

Många mindre samhällen i Bergslagen fick på kort tid se sina befolkningar öka dramatiskt. Det var samhällen som på flera sätt längtade efter inflyttning. Befolkningen har på många håll minskat i decennier. Generationsskiftet med många pensionsavgångar i offentlig sektor gör att länet bokstavligen skriker efter arbetskraft.

Men integration tar tid. Särskilt när rigida regleringar av arbets- och bostadsmarknader försvårar processen. Statliga systemfel, som häpnadsväckande lång väntan på språk- och samhällsundervisning, gjorde att människor hamnade i ett integrationsmässigt ingenmansland. Väntan på uppehållstillstånd blev lång.

Många var de människor i dessa samhällen som öppnade sina hjärtan för de nya invånarna. Civilsamhället svarade för imponerande insatser. För många invandrare gick det också bra. De etablerade sig och kom i arbete. Men så blev fallet för långtifrån alla.

I en sådan mylla gror bilden av de andra partierna som en "sjuklöver" som "mobbar" och "fryser ut" det parti man själv upplever vara det enda som talar till en.

Med fortsatt kräftgång i rikspolitiken för S och M finns inget som tyder på att utvecklingen stannar här, åtminstone så länge Åkesson står vid rodret.

Medan övriga partier svettas under balansakten att få politiska budskap att gå hem både i storstäder som växer så det knakar och en landsbygd som i stora delar får vara glad om den inte minskar alltför mycket så har SD helt sonika valt att tala till den senare.

SD har varit mycket framgångsrika i att sätta bilden av sig själva, samhällets problem och sina motståndare.

I mångt och mycket handlar det förstås om klassisk populism. Ett försök att peka ut syndabockar (invandringen och invandrarna) som orsak till allt som inte blivit som man velat. Till del är det också långsiktigt gräsrotsarbete.

Men även den som tycker att SD har fel i det mesta – och att Januariavtalet var rätt i ungefär samma omfattning – måste försöka förstå varför det går så bra för partiet.

För även om landvinningar i bruksorter och landsbygd till späs ut av storstädernas mer liberala väljarpreferenser så bör de ändå tas på stort allvar. Ytterst handlar det om att landet ska hänga ihop. I alla fall någotsånär.

En sak är säker. Ska de andra partierna locka tillbaka dessa väljare så räcker det inte med argument om att SD har fel, inte heller med konstateranden om att partiets politiker är olämpliga. De måste ha egna berättelser som är mer tilldragande i dessa områden än vad SD:s är.

Anmäl text- och faktafel

Annons