Annons
Vidare till fagersta-posten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Man har hela Afrika runt omkring sig”

Strax efter nyår packade Johan Stråhle sina väskor, satte sig på planet och åkte raka vägen till Afrika. Väl framme förverkligade han sin dröm om att bestiga Kilimanjaro.

Redan år 2006 började Johan fantisera om att klättra upp för Kilimanjaro.

– Det är en gammal dröm jag haft. Jag tyckte det var spännande men kom inte iväg.

För fem år sedan var han på Borneo och besteg Mount Kinabalu, som är något mindre än Kilimanjaro.

– Det gav mersmak och jag tog upp tankarna på Kilimanjaro igen.

För lite mer än ett år sedan bestämde sig Johan och tre vänner att bestiga berget tillsammans. Förra sommaren bokade de resan. Det var viktigt för sällskapet att bärarna som guidar på klättringen hade bra villkor.

– Det förstör upplevelsen om man känner att man utnyttjar folk, säger Johan.

Han förklarar att det var roligt att äntligen boka resan, men att han alltid visste att det skulle bli av.

– Det var nog skönt för familjen att jag slutade tjata, säger Johan med ett skratt.

Den 8 januari satte sig klättringssällskapet på planet och flög ner till Tanzania. Men Johan var inte nervös.

– Nej, inte det minsta. Jag var lugn och trygg hela tiden.

Efter en natts övernattning åkte de till berget och började med incheckning. Det går nämligen inte att bara börja klättra. Mycket ska kontrolleras innan. Säkerheten är viktig.

Johan berättar att klättringen går genom flera olika klimatzoner. Det börjar med 30 grader och slutar med ungefär 20 minusgrader på toppen.

– Det var en lätt och trivsam början. Man går 1000 höjdmeter per dag. Det blir ganska fort jobbigt.

– Hela vandringen var tyngre än jag hade föreställt mig.

Johan tränade hela hösten för att orka med klättringen. Varje lördagsmorgon gick han upp och ner för slalombacken i Norberg i närmare två timmar.

– Det var nyttig träning.

Johan fick övernatta fem nätter i tält och sovsäck innan han hade klarat av bergsbestigningen. Och han berättar tacksamt att han klarade sig från alla problem med höjdsjuka. Själva klättringen var inte tekniskt svår, men vid några passager krävdes det att klättrarna höll i sig.

– Klättringen blandades med fantastiska vyer. Förmiddagarna är underbara, väldigt ofta såg vi hela vägen ner.

Kilimanjaro är ett fristående berg, och ofta såg sällskapet även toppen medan de klättrade.

– Vi hade en jättebra lokal guide. Han var helt otrolig. Vi kände oss helt trygga med honom.

Den sista etappen upp till toppen påbörjades runt midnatt.

– Vi vandrade i fullt månsken och det var 15 eller 20 grader kallt.

Annat var det när Johan nådde toppen. Då hade det blivit några grader varmare och solen hade gått upp.

– Att stå på den höjden med skinande sol, det var fantastiskt. Man har hela Afrika runt omkring sig, säger en klart upprymd Johan.

Han förklarar att han var utmattad men att det inte spelade så stor roll just då.

– Det var en helt underbar känsla, jag fick ju energi.

Johan förklarar att klättringen ner gick snabbare, men han påpekar också att man inte kan förbereda sig nog mycket. Efter klättringen åkte sällskapet på safari, innan det var dags att sätta sig på flyget hem till Sverige igen.

– Jag vill dit igen! säger Johan.

Han berättar att han gärna tar med sig sönerna när de har blivit större. De har visat intresse för klättringen.

– Kan jag inte få med mig dem blir det svårt att motivera samma resa igen.

Samtidigt förklarar han att familjen är stolt över honom som klarade klättringen.

– De är jätteglada. De tycker det är jättekul att jag fixade det.

Redan väntar nästa äventyr för Johan, den här gången tillsammans med familjen. Då bär det av till Asien i en kombinerad sol- och äventyrsresa.