Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne – Inger Bergstén

Annons

Vår älskade mamma Inger Bergstén är död. Den 31 oktober stannade hennes hjärta. Vi barn, Anna-Karin, Hendrik och Maggan med familjer, barnbarn och barnbarns barn och Per-Ola, som hon levde tillsammans med i 64 år, saknar henne mycket. Det är så svårt och smärtsamt att förlora sin älskade mamma, men det är så mycket positivt jag har med mig från mamma. Hon hade så mycket värme, medkänsla, humor och bus.

Jag kommer att sakna morsans underfundiga rim på julklapparna, att få dra ett kortspel tillsammans, hennes musikalitet vid pianot eller att höra henne sjungandes på någon låt, hennes passion för teater, både att hon spelade själv eller att se föreställningar. Eller bara att höra hennes röst i telefon: Hej! Jag ringer bara för att höra hur det är med dig, brukade hon säga, det var inte så bara.

Men morsan hade också principer, som att platåskor inte passade sig för killar i tonåren för det var alldeles för stor risk för att ramla, eller att strumpbyxor var mycket bättre än långkalsonger, det blev succé i killarnas omklädningsrum.

Morsan var modig, trots att hon ibland själv kunde vara skör la hon som speciallärare ner mycket jobb på att hjälpa elever i utsatthet, många gånger var det tufft. Som den där eleven som efter mycket tragglande och kämpande knäckt koden och utbrister: Fy faan fröken va skönt det är att kunna läsa! Jag kände verkligen hur gott mamma mådde av att få den reaktionen.

Mamma återkom ofta till att hon själv hade en lycklig barndom, med mycket humor och spex, pappa Abel var nog lite av en idol. Med somrarna i stugan på ön i Umeälven, ofta sjöng hon sången om gamla Myrsandskär som ön heter, hyllad av vikingarna enligt sägnen, jobbet på familjens konditori, alla historier därifrån, biskvierna som hon kunde slicka av chokladen från, den galna händelsen med råttorna i konditorifönstret, eller när hon ramlade med packcykeln och tippade ut ett helt lass med semlor på gatan.

Jag har alltid känt att morsan älskade oss barn, sina barnbarn och barnbarns barn. Hon kunde visa det på så många sätt, pyssla, spela spel, rita och skapa egna sagoböcker med barnen i huvudrollen. Eller som när vi hade varit på besök när min äldsta son Love var liten och han lämnat ett smutsigt handavtryck på en dörr och mamma säger: Det där ska få sitta kvar för det är så mysigt att ha det kvar när ni åkt.

Jag kände mig alltid trygg med min mamma, flera gånger har hon funnits där när jag haft det svårt, och jag vet att hon funnits som stöd för många andra också. Även om hon hade det tufft många gånger med sjukdomen så var hon modig även där, kämpade på sitt sätt, humorn och värmen fanns ändå kvar. Mamma kommer alltid att finnas i det ljusa och i glädjen för mig.

Hendrik Bergstén

Annons