Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Molander: Politikens Robin Hood ställer in siktet – Nu avgörs framtiden för skolorna i kommunen

Annons

Reform av det kommunala kostnadsutjämningssystemet.

Om ambitionen var att hitta Sveriges tråkigaste rubrik så har Socialdemokraterna verkligen lyckats. Gratulerar!

Men ledarredaktionen låter sig inte luras. Där bakom gömmer sig nämligen mandatperiodens kanske viktigaste reform.

Är det något som kommer att avgöra om grannflickan med dyslexi får hjälp av en speciallärare och om gamlingarna på Solliden får komma ut på promenad så är det detta.

Alla invånare i Sverige har enligt lag rätt till likvärdig välfärd, oavsett var i landet man bor. De som är satta att genomföra det här är dock inte staten – utan kommuner och landsting. Därför betalar de flesta av oss inte inkomstskatt till staten, utan till kommun och landsting. Syftet med det här systemet är att makten ska komma nära människor och välfärden kunna anpassas efter lokala förhållanden. Ett klokt system, i Norberg ser förutsättningarna annorlunda ut än i Norrköping.

Men samtidigt ska alla få likvärdig välfärd. Små, glesbefolkade landsbygdskommuner som Surahammar ska erbjuda sina invånare lika bra service som rika, tättbefolkade kommuner som Solna.

För att göra en lång historia kort: Det går inte. Man kan inte ordna samma välfärd där människor har en kilometer till närmaste granne, som där närmaste granne bor en trappa upp.

Vad man kan göra är att försöka se till att skillnaderna inte blir alltför stora, att landet inte ”slits isär” som Socialdemokraterna så ofta varnar för.

Därför finns sedan decennier tillbaka det kommunala kostnadsutjämningssystemet. Det innebär i korthet att rika kommuner med bra förutsättningar ger en del av sina skatteintäkter till fattiga kommuner med svårare förutsättningar. Utan det här systemet hade vi så att säga kunnat fetglömma välfärd i Sala och Kungsör.

De kommuner som ska betala för andras välfärd är såklart inte särskilt glada, men kritiken är inte bara snålhet.

Som systemet är uppbyggt nu kan en kommun som anstränger sig och får fler invånare att gå från försörjningsstöd till eget arbete gå back ekonomiskt eftersom den då får mindre pengar från det kommunala utjämningssystemet. Inget vidare incitament det.

Socialdemokraternas förslag på reform av systemet, som baseras på en utredning från förra året, tar enligt vad civilminister Ardalan Shekarabi (S) sagt tag i precis det här problemet. Ersättningen till kommunerna ska inte längre baseras på sådant kommunerna kan påverka själva, som andelen med försörjningsstöd, utan på saker som är svårare för en kommunpolitiker att göra något åt, som befolkningens utbildningsnivå och bebyggelsens täthet. Samtidigt ska omfördelningen från rika till fattiga kommuner öka från 9,7 till 11,5 miljarder kronor.

Att omfördelningen behöver öka är tydligt när man studerar befolkningsutvecklingen. Vi lever allt längre samtidigt som det föds många barn. Det gör att varje arbetares skattepengar kommer att behöva räcka till allt fler. Allra tydligast är det här i landsbygdskommuner.

I Solna får två yrkesarbetande tillsammans dela på försörjningen för en som inte arbetar. I Skinnskatteberg måste varje person som får lön redan i dag ensam bekosta välfärden för en person till. Det är tungt, mycket tungt. En stor del av Västmanlands och Sveriges kommuner har svårt att få pengarna att räcka till, även om man sparar. Och som befolkningsprognosen ser ut kommer det bara att bli knepigare.

Ett utbyggt och reformerat utjämningssystem är därför inget mindre än avgörande för välfärdens framtid i Västmanland

En riktigt torr reform som är precis vad Sverige behöver. Det är inte varje dag en liberal ledarredaktion kan säga det om en reform som lanseras av en socialdemokratisk regering.

Anmäl text- och faktafel