Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så var miljöarbetet på Bruket på 70-talet

Högre skorstenar, användandet av Dammsjön och gränsvärden.
Georg Schuisky berättade för Bruksmusei Vänner om hur miljöarbetet sett ut på Fagersta Bruk sedan 70-talet.

Annons

Bruksmusei Vänners senaste medlemsmöte inleddes med ett föredrag av Georg Schuisky under temat ”Miljöarbetet på Bruket undeBengt Lindstrandr olika årtionden”.

Han anställdes vid Bruket 1971 och kom då från Uppsala Universitets forskarvärld.Idag är Georg pensionär och som många andra medlem i Bruksmusei Vänner.

En tidig bild med bland annat Martinverket.

På Bruket fanns många arbetsplatser och processer som medförde utsläpp av förorenat vatten, slagg, rök, gas, stoft, tungmetaller med mera.

De förorenande avfallen uppstod i sinterverket, hyttan, stålverket, stränggjutningen, valsverket rörverket, betningen och i de så kallade efterbehandlingsavdelningarna. Men också vid tillverkningen av verktygsskär av wolframkarbid hos dåvarande Fagerstas Bruks Seco Tools samt Secoroc bergborrtillverkning.

Vy över östra Porten med utsläpp från LD-Verket 1970-talet.

För Bruket var det viktigt att följa med i utvecklingen inom miljöområdet och visa ”framfötterna” i sitt miljöarbete. Starka sidor då var att: -tidigt utse en miljösamordnare-tidigt ansöka om miljötillstånd-tidigt samordna yttre och inre miljöfrågor-organisera kemikaliekontroll-anordna utbildning i miljöfrågor samt utbilda personalen

Genom mätningar inom bruksområdet uppmärksammades trafikens miljöutsläpp. Bruket började också tidigt separera och deponera miljöfarligt avfall. Man började också tidigt recirkulera processavloppsvatten vid bruket olika verksamheter.

Den allmänt kallade ”Syratraktorn” som körde betsyra till  Dammsjön för neutralisering.

Schuisky berättade att Miljöskyddsarbetet under 1900-talet reglerades huvudsakligen av två lagar- Vattenlagen från 1920-talet med sin tillsyningsmyndighet Vatteninspektionen Stockholm- Hälsovårdsstadgan från 1919 med sin tillsyn genom den lokala Hälsovårdsnämnden

Hälsovårdstadgan innehöll mest föreskrifter om sanitära olägenheter såsom hygien, bekämpning av ohyra, trångboddhet, restriktioner angående alkoholhaltiga drycker och begravningsplatser.

Fabriker och näringar fick ej inrättas och drivas på sådant sätt att de genom damm, rök, elak lukt, giftiga gaser och buller föranleda sanitära olägenheter för närboende och det allmänna.

Myndighetsansvaret var den här tiden lokalt förankrat. För sådana anläggningar som Fagersta Bruk innebar detta högre skorstenar, bättre avloppsrör och organiserad avfallshantering. Ingenjörerna fick räkna ut hur hög skorstenen skulle vara för att röken inte skulle slå ner i närområdet, reflekterade Georg Schuisky.

Dammsjön som syraneutraliseringsanläggning.

Många äldre Fagerstabor kommer nog ihåg när Semla Dammsjö togs i anspråk för neutralisering av syror från Fagersta Bruk. Då en inte helt oemotsagd åtgärd.

Dammsjön som tidigare varit en omtyckt badsjö av många fagerstabor – dit man tog sig för att bada, simma och hoppa/dyka från berget i sjöns norra ände – fick ställas om från badsjö till neutraliseringsanläggning för syror från Bruket. Efter många år som ödelagt sjö- och naturlandskap kan man idag se viss återfödd och groende växtlighet.

1940 – tals bild. På väg till ämnesgården med ämnen för Trådvalsverket. I bakgrunden till höger ses Ångcentralen med ångvisslan – den som ”lurade” när arbetet skulle börja, när det var lunch och när arbetet slutade för dagen. Till vänster om den skymtar hyttan.

När ett gränsvärde uppnåddes måste produktionen/tillverkningen stoppas. Ett sådant läge kunde uppnås vid ett maskinhaveri. Om ett överskridande inträffade ledde detta automatiskt till straffläggande konsekvenser

– Under mina 16 år i mitt yrke ”yttre miljövårdsarbete” har jag inte bara fått lära mig mycket om miljövård, människor och västmanlänningar. Jag träffade många trevliga människor, till exempel Bengt Torssell, Vincent Sjöström och Sven Georg Adamsson och inte minst Per Hellström som nog bekymrade sig över min situation i början av 80- talet samt naturligtvis många många fler, avslutade Georg Schuisky.

– Jag fick lära mig ett nytt språk nya ord ex "na sia" (andra sidan), "butten" (burken), "ho ha hängt sig!" – ja det var inte en kvinna det var Hyttan. I min början här i Fagersta frågade jag en person - var ligger bruket. Svaret blev ”brukä –ja dä ä hela helvete” och så slog mannen ut med armarna.

Mer läsning

Annons