Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fagersta utan akutplatser

Annons

Min underbara, roliga, pigga 92-åriga svärmor älskar att klä sig i snygga moderna kläder. sköter sig själv, bjuder oss alla på världens godaste nötstek och världens godaste sås. Hon städar och tvättar själv.

Att äldsta sonen gick bort för fyra år sedan var ett hårt slag, men hon har fem barn kvar och många barnbarn och barnbarnsbarn som hon gläds åt.

Hon har klarat sig själv i alla år sedan hon blev änka 1990. I oktober fick hon ett sår på höger framben som inte ville läka, i januari fick hon även bensår på det andra benet och väldig värk i svullna ben.

Distriktssköterskan kom hem och lägga om såren tre gånger i veckan och från februari fick hon lite hjälp av hemtjänsten morgon och middag, det var hon ju glad för och tyckte att det gick bra.

Den 11 mars hämtade vi svärmor för att bjuda henne på middag och då mådde hon inte så bra i sina ben, de värkte ständigt och hon proppade i sig värktabletter som hon hade fått av doktorn.

Den 20 mars besökte hon läkaren på Mitt Hjärta som inte tittade på benen utan skrev ut nya värktabletter.

Morgonen efter ringde hon till oss kl 7,30 och var helt förtvivlad. Hon hade inte kunnat sova utan hade suttit i en fåtölj hela natten för värken var outhärdlig när hon låg ner, hon hade lindat av benen för de vätskade så lindorna var helt blöta.

När vi kom dit och fick se hur benen och fötterna såg ut fick vi en chock, benen på framsidan var helt blåsvarta. Det var bara att få in svärmor i bilen och köra till akuten i Köping.

Där blev hon väl mottagen, massor med prover togs och hon blev inlagd på medicinavdelning, hon hade början till blodförgiftning, var mycket medtagen och kunde inte gå överhuvudtaget.

Den 3 april kom hon från Köping till Bergslagssjukhuset, blev inlagd på vårdavdelning 1.

Hennes bensår och svullnaden i benen hade blivit lite bättre, men hon fick ha morfinplåster mot värk, hade fått spasmer och ramlade flera gånger.

Den 10 april ansåg Bergslagssjukhuset att hon ska åka hem. Min man och hemtjänsten tog emot henne vid hemkomsten, de hade jämt göra att få in henne i lägenheten fastän att den ligger på nedre botten.

Hon fick spasmer så fort hon skulle försöka gå, men till slut fick de in henne till sängen.

Hemtjänstpersonalen var väldigt förvånad över att sjukhuset hade kunnat skicka hem henne så dålig som hon var. Vi kunde inte låta henne vara ensam på natten så dottern från Norberg låg över och tog ledigt dagen efter, när vårdplaneringsmötet skulle äga rum.

Biståndshandläggare hade fått besked från sjukhuset att det inte vara några problem. Hon kunde ju gå så bra med rullator, påstod de – men hon kunde ju inte stå på benen.

På mötet den 11 april frågade vi om akut korttidsboende – men se det gick ju inte, hon måste först göra en ansökan. Det slutade med att hon får hemtjänst morgon, middag och kvällen, då de lägger henne och brer någon smörgås till kvällsmat. Sedan kommer nattpersonal för att titta till henne en gång per natt.

Sedan händer detta den 12 april: Grannen vaknar av att han hör att någon bankar och skriker. Han ringer 112 och berättar vad som har hänt, SOS Alarm tar kontakt med hemtjänsten som skyndar till henne 6,30 och ringer ambulans som inte kunde komma förrän om en timma.

Hemtjänstpersonalen försökte att ta upp svärmor, men det gick inte hon fick spasmer och de ringer till min man 7,15 om att han måste komma för hon hade inte mer tid att stanna tills ambulansen kom.

Tänk om svärmor inte hade haft någon anhörig som kunde komma och lugna henne när hemtjänsten inte kunde vänta.

Nu är hon i alla fall inlagd på medicinavdelningen i Köping, där har de nu igen tagit prover och hon har blivit röntgad.

Jag är ledsen, arg och uppgiven över att Fagersta kommun inte kan se till att det finns akutplatser för de gamla som blir dåliga, innan något mer varaktigt äldreboende kan ordnas.

Kommunen går ju med vinst varje år varför, så varför bygger man inte ut äldreboenden? De äldre blir ju allt fler.

Ledsen svärdotter, Söderbärke

Gunilla Abrahamsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons