Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur långt kan kulturmiljöer bevaras?

Svar till Yvonne Gröning (30/3). Jag var med och röstade ja till vindkraft i fullmäktige därför att jag anser att vi måste ta vårt ansvar att använda alternativa energikällor.

Annons

Det räcker inte att skriva under avtal och sen strunta i att genomföra besluten.

I min hand håller jag länsstyrelsens miljöenhets yttrande över ansökan om tillstånd till vindkraftpark i min hand. Den är daterad 2016-03-17 och behandlar riksintressena Olsbenning och Lapphyttan.

I den står att länsstyrelsens bedömning gällande Olsbenning är att vindkraftverken kommer att vara synliga i riksintresset Olsbenning, att dess värden utsätts för stor negativ påverkan, men att påverkan inte är så stor att den utgör påtaglig skada.

Vad gäller Lapphyttan så bedömer länsstyrelsen att konsekvensen av vindkraftparken blir liten eller måttligt negativ, men att Lapphyttan ligger utanför vindkraftparkens verksamhetsområde. Några verk bör eventuellt tas bort och att en skyddande skärm av skog mellan Lapphyttan och vindkraftparken bör bevaras.

Jag håller vårt kulturarv och våra kulturmiljöer högt, men ibland undrar jag var gränsen går. Landskapet runt omkring oss förändras ständigt, för det mesta går det långsamt men ibland går det fort. Jag kan förstå oron att landskapsbilden drastiskt ska förändras.

Det finns ett uttryck som heter ”Bergslagen made Sweden” och ännu mer rätt ”Norberg made Bergslagen”. Detta innebär att Norberg hela tiden varit i framkant med ny teknik och bidragit till att göra Sverige till en framgångsrik och hållbar välfärdsstat. Det tycker jag och Socialdemokraterna i Norberg att vi ska fortsätta med.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons