Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt fler nekas assistans av Försäkringskassan

Annons

En av de viktigaste frihetsreformerna i modern tid kan vara LSS-lagstiftningen, Lagen om Stöd och Service. Det var folkpartisten, idag liberalen, Bengt Westerberg som var socialminister i regeringen som drev igenom denna lag under tidigt 90-tal. Syftet med lagen är att säkerställa att varje individ som är i behov av assistanshjälp får rätt hjälp och reellt inflytande över sin egen vardag. Den nya lagen var på sin tid revolutionerande och medförde att ett antal människor, som tidigare var begränsade från att delta i samhället fick större möjligheter att delta på lika villkor.

Därför är det med bestörtning jag hör hur denna lagstiftning börjat tillämpas allt restriktivare. Det var inför 2016 som Åsa Regnér, Socialdemokraternas barn-, äldre- och jämställdhetsminister, lämnade nya direktiv till Försäkringskassan. Direktiven angav att myndigheten ska begränsa timutvecklingen inom den personliga assistansen för funktionsnedsatta.

Hon skriver att Försäkringskassan ska ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar”. Kravet har fått effekt. Med stöd från regeringens signalpolitik och domar från Högsta förvaltningsdomstolen gör Försäkringskassan allt stramare bedömningar. Formuleringarna ändrades i regleringsbrevet för 2017 men det ändrade inte något i sak i uppdraget till Försäkringskassan. Detta har medfört att många personer med funktionsnedsättningar fått ett minskat stöd och sämre förutsättningar till att leva ett så normalt liv som möjligt.

Personer med rätt till assistans från Försäkringskassan har minskat något enormt efter Socialdemokraternas direktiv. För 10 år sedan fick 30 procent av nya ansökningar om assistanshjälp avslag, idag är vi uppe i 70 procent. Det totala antalet beviljade timmar har sjunkit och med dem även regeringens trovärdighet i frågan.

En besparing för staten är inte nödvändigtvis detsamma för samhället. De hjälpberättigade har lika stort behov som tidigare, oavsett vad Åsa Regnér anser om timutvecklingen. Sänkningen som Försäkringskassan beslutat om baseras bland annat på att olika insatser i vissa fall inte längre räknas som ett grundläggande behov, exempelvis sondmatning.

Runt om i landet kommer allt fler rapporter. Föräldrar som kämpar i motvind för att deras barn ska få den hjälp de behöver för att överleva. Vuxna människor som kämpar för möjligheten att få assistans och kunna arbeta eller studera. Det finns många politiker som kämpar för deras rätt likaså. Tyvärr har denna kamp ännu inte varit tillräcklig. I Malmö avled en kvinna ensam på toaletten för hennes ledsagning hade dragits in. Ett beslut som senare visade sig felaktigt. Det här är vad begränsad timutveckling leder till i praktiken.

Människors livskvalité försämras och samtidigt ökar kommunens kostnader. När Försäkringskassan minskar assistanstimmarna får kommunerna ofta rycka in i stället. Ibland får kommuner även bidra med tjänster som hemtjänst och boendeplatser – till stora merkostnader. Den kommunalt utförda assistansen går redan med underskott, i snitt 10 procent per år.

Jag, som förtroendevald för Liberalerna i Fagersta, har lämnat in en interpellation till kommunfullmäktige om hur det ser ut i vår kommun. Vi behöver få veta hur våra invånare, kommunens ekonomi, närstående och anhöriga i Fagersta drabbas av regeringens nedskärningar i LSS.

Anita Lilja-Stenholm (L), kommunfullmäktigeledamot

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons