Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ansökan om hjälp möts med regler i stället för förnuft

Annons

Den 6 oktober har gubben och jag vart gifta i 62 år, vi har hjälpts åt i vått och torrt, alltid försökt att dra åt samma håll. Sammantaget tycker vi nog att vi lyckats rätt bra, livet ha rullat på i en behaglig takt. Vår önskan är att få fortsätta vår vandring tillsammans så länge vi andas. Men nu på sistone har vi stött på patrull.

Åren och krämporna har knackat på vår dörr, vi klarade inte riktigt av våra vardagssysslor längre. Dags att omvärdera, prioritera och få förstärkning från samhället...

Prio 1 blev regelbunden städhjälp. Då av ett privat städbolag, inga konstigheter alls. Vi fick ju bestämma själva och allt var på våra villkor.

Prio 2 var att ansöka om färdtjänst, Här skulle vi nu för första gången få ta del av den berömda svenska välfärden med stöttning av kommun och vårdcentral. Det kom att bli lite av en långbänk och en otroligt invecklad procedur. Besök av tjänsteman från kommunen resulterade i ett för mig svårtolkat samtal där regelboken var av största betydelse. Jag ville i första hand kunna fortsätta att handla min mat, jag ville kunna komma ut på PRO:s sammankomster och ta del av det sociala umgänget som är för oss en viktig del av livet. Att då kunna få göra detta tillsammans är minst lika viktigt...

Jovisst, färdtjänst skulle jag ju kunna få men absolut inte med ledsagare för det bedömdes att jag var fullt kapabel att åka taxi själv. Självklart kunde jag det men det var ju allt omkring resorna som vi behövde hjälpas åt med och finnas till för varandra. Nej si det gick inte, din man får väl söka egen färdtjänst då för det är han ju berättigad till genom sin dåliga syn. Skulle jag skatta eller gråta, hade jag hört rätt... Som jag ser det så finns här enbart förlorare, bara administrationen för kommun och taxi blir ju en knepig fråga. Och vem ska stötta vem när gubben och jag ska ut och åka med varsin färdtjänst...

Prio 3 trygghetslarm, kommunens andra insats för vår del och ytterligare ett steg mot den tryggade ålderdomen. Här behövde vi också varsitt larm för att vi ska kunna få personlig hjälp. Var och en av oss måste ha all persondata inkopplat på larmet för att hjälpen ska nå rätt instans. Dessutom viktigt att rätt person betalar för rätt hjälpinsats...

Det nya samhället och allt dess nytänk fortsätter att förbrylla mig, några små stänk av sunt förnuft borde kanske blandas i anrättningen...

Halldis Malm, 85+

Norberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons