Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att byta ut sprutor är onödigt

Annons

I Malmö kan missbrukare sedan länge få sina använda sprutor utbytta mot nya.

Sedan 30-40 år tillbaka har man motiverat användning av sprutbyte för injicerande narkomaner med att det kan förhindra att smitta överförs genom blod. Det handlar främst om HIV-smitta och Hepatit C. Längst har sprutbyte i Sverige praktiserats i Lund och Malmö. WHO har rekommenderat sprutbyte. Och numera även Socialstyrelsen.

Men redan 2010 visade ett brittiskt forskarteam att det inte går att belägga att sprutbyte har någon positiv effekt (Palmateer et al). Evidens saknas. Det man undersökte var det forskningsmaterial som WHO stödde sig på för att rekommendera sprutbyte. Ändå fortsatte sprutbytesidén att spridas och praktiseras. I Lund och Malmö har man inte kunnat skydda mot HIV- och Hepatit C-smitta.

Det mest problematiska med sprutbyte för narkomaner är att det stigmatiserar beroendesjukdomen hos narkomanerna. När patienten får gratis sprutor av sjukvården, slutar de att tro att det går att uppnå drogfrihet genom sjukvårdens försorg. Varför får de annars sprutorna så att de kan fortsätta med narkotikamissbruket? Invändningen kan tyckas befogad.

Men nu finns det nya läkemedel som kan göra sprutbytet helt onödigt. I England har män som har sex med män, som är en stor riskgrupp för blodsmitta, börjat använda de nya medicinerna mot HIV förebyggande. Genom att ta medicinen innan de blivit smittade och sedan fortsätta med medicinen regelbundet skyddas de från smittan. På samma sätt skulle sjukvården kunna ge dessa mediciner till injektionsnarkomaner i förebyggande syfte för att förhindra att smittan sprids i den gruppen.

Men också när det gäller Hepatit C har forskningen gjort stora framsteg. En ny behandling som är nästan fri från biverkningar och med den behandlingen är chansen att bli virusfri mycket stor. Denna behandling kan ges till narkomaner i dag och därmed kan det på lång sikt vara möjligt att utrota denna sjukdom bland narkomanerna.

Den stora frågan är nu varför Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten tvekar att sätta in dessa behandlingar och mediciner till gruppen narkomaner som är en högriskgrupp för blodsmitta. I det nya handlingsprogram som de två myndigheterna lanserat i år finns inte dessa nya behandlingar med på listan. Varför? Känner inte myndigheterna till de nya behandlingarna och medicinerna? Eller tycker de inte att narkomanerna är värda att få ta del av vad forskningen nu har att erbjuda? Eller har de inte kunskap om den nya forskningen? Eller vågar de helt enkelt inte släppa den föråldrade och förlegade tekniken att dela ut sprutor?

Bo Johnsson, prdförande, Anhöriga mot droger, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons