Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Griftetal över en mack

Annons

”Vi har nu samlats för att ta avsked av vår bortgångne vän”, så brukar jag inleda mina begravningar. Nu får jag säga ”vi har nu skingrats för vinden och vårt andra hem har tömts på allt” och inte fick vi ballonger, glass och korv när dörrarna skulle låsas för gott på OKQ8 i Norberg. Vad har vi nu? Det ser ut som en dödens zon med höga staket och presenning draperade bensinpumpar, tomt och öde och det ser ut som ett område vilket är livsfarligt att beträda.

Ytterligare en mötesplats som överges och ödeläggs i en vardagskultur som fokuserar på att det är bättre någon annanstans. Ändå finns det i all tysthet en mängd människor som är vilsna och hemlösa för var ska de nu ta vägen bara för att köpa en tidning, säga hej, kanske möta någon för att byta några ord med. Så var det han som i 79 års ålder varje dag gjorde sin runda för att ”se hur flickorna på OK mådde”. Vart ska han nu gå?

Vi är ett gäng äldre som vägrar mötas via Facebook! Det är vi som kommer ihåg familjens första bil då vi åkte ner till ”den mänskliga macken” där en person tankade bilen, en annan kollade oljan och en tredje tvättade rutan. På Guif kunde vi alla vara lyckliga och alla var lyckliga för vi visste vem Anton var även om några valde OKQ8.

Vi kom ihåg platsen där alla kunde träffas och prata bilar, semester och campinggrejer, lufttryck och tid för enkel gemenskap. Så mot kvällningen dyk ynglingarna upp med sina Puch Dakota, Monark, Zündapp, DKF – alla med varsin moppe vars tankar rymde en liter oljeblandad bensin. De drog iväg med grussprut och blårök för det var enkelt att vara häftig på den tiden. På samlingsplatsen skulle man göra upp vem som höll på Elvis och vilka som höll på Tommy Steele, sen blev det läger mellan Brigitte Bardot och Sophia Loren.

Macken var själva navet i samhället där det fanns en fast punkt för alla åldrar och där tryggheten kunde refereras till platsen och personer. Nu har vi bytt ut det mänskliga ansiktet mot en maskin som vi kan prata med genom att ha koder och plastkort.

I dag ser man inga blårökande moppar utan tonåringen blir curlingkörd av en mamma som privatchaufför. Ungdom joggar runt iklädd utrustning för tusentals kronor med hörlurar lyssnade på musik, sms:ar samtidigt och surfar med en smartphone, allt för att inte missa något. De lever i sin bubbla och vi gamlingar lever förmodligen i vår, men hur ska vi förstå att det finns ett kulturarv som är vårt gemensamma arv och som vi bör ta ansvar för.

Så vill jag vända mig till arrendatorn och personal på macken och tacka er för kamp för mackens överlevnad och för alla fina möten i vardagen. Tråkigt att OKQ8:s krav på vinstmarginaler och hyror fick det att stupa.

Normalt säger jag ”av jord är du kommen, jord ska åter bli”. Nu får jag säga pengar, pengar, pengar var din lott, din uppkomst och ditt fall. Men vi som kommer ihåg bilden av den ”mänskliga macken” tänker trotsigt fortsätta känna glädje inför minnet. Vem vet – en dag kanske Norberg invaderas av blårökande moppar!

Per-Arne Bengtsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons