Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkan kan inte bokas

Annons

Till skolledningen i Norbergs kommun:

Vi måste nog hitta en ny modell inför kommande skolavslutningar.

”Tack för att du bokat kyrkan åt oss. Utifrån den debatt som varit i massmedia om skolavslutningar så lånar vi helst kyrkan utan medverkan av präst”.

Så skrev en biträdande rektor i veckan i ett mejl till vår församlingsexpedition.

”Tack för att du bokat kyrkan åt oss”! Min första tanke var: Vadå, Bokat kyrkan? Kyrkan kan väl lika lite som skolan ”bokas”? Är det inte så att skolan prövar vad som är välkommet i skolan? Församlingen prövar också vad som är välkommet i kyrkan och hittills har vi av tradition upplåtit kyrkan för skolavslutningar. Ställt upp med städning, präst, levande ljus, organist och orgel, vaktmästare och ljudanläggning.

Jag tycker att vi hittills har lyckats bra, med ömsesidig respekt för varandra. Men nu, i ärlighetens namn, börjar det skava. När till och med kyrkans präster sägs vara ovälkomna i kyrkan, bara för att det är skolavslutning.

I Dagens Nyheter (25/11) skrev Skolverkets generaldirektör Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo att skolavslutningen ”inte får innehålla religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.” Då måste väl numera också de där psalmerna utgå som vi varje år har sjungit tillsammans, ”Nu tändas tusen juleljus [...] att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud (psalm 116) och ”Stilla natt, heliga natt” (psalm 114).

Och själva kyrkorummet! Ett invigt, heligt rum, så fullt av symboler att det är en predikan i sig. Guds hus. Altaret som är symbolen för Guds närvaro, dopfunten som talar om det kristna dopet, altarfönstret med Kristusbilden, korset som talar om Kristi död och uppståndelse, kalken som påminner om nattvarden, Mariaskulpturen, ikoner, inskriptionerna på kyrkväggarna, en plats att skriva böner på, en ljusbärare för de ordlösa bönerna. Historiskt är hela kyrkobyggnaden i sig en symbol för Kristi kropp.

Barns rätt till andlig utveckling slås fast i FN:s Barnkonvention. Jag tror att skolavslutningen i kyrkan hör dit. Högtidlighet, en förnimmelse av någon som är större än den enskilda människan. Att det jag inte ”fattar” ”omfattar” mig, och omsluter mig. Det vi talar om som tradition, att berätta den stora berättelsen vidare.

Till jul, i år, får det bli som den biträdande rektorn vill, kyrkan är ”bokad” för skolan, i enlighet med generaldirektörs och utbildningsråds direktiv och anvisningar. Men jag tror att vi måste hitta en ny modell tillsammans framöver. En modell som inte signalerar ringaktning för någon. Inte ens för kyrkan.

Kyrkoherde Norberg-Karbennings församling

Kjell Gårdman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons