Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norberg dör långsamt

Annons

Nyligen har vi norbergare fått säga vår mening om en lekplats placering. Frågan har väckt ett stort engagemang vilket får mig att undra om det finns större frågor att ta itu med som nu placerats in i tystnaden.

Att komma in i byns centrum och åka längs huvudgatan får en betraktare att fråga sig var människorna finns. Det enda som gapar mot en besökare är tomma butikslokaler.

Butiksdöden har kommit till byn och ödelagt våra mötesplatser. Skyltfönstrens makt är talande med sin tomma inramning och innehåll. En ödeläggelse är numera ett faktum. Människorna som bor här har övergett sin by i många avseenden. Det börja likna en gamla westernfilm där något sterilt och dött har lagt sig som en tyngd över samhället. Vill man träffa norbergare på en lördagsförmiddag får jag finna mig i att det är på köpcentra i Avesta och Västerås där vi träffas.

Byn hemma dör långsamt för det är inget kul att handla där och glädjen över röda prislappar verkar aldrig ta slut. ”Så skyll inte på mig, lite kul skall väl jag också ha rätten till”. Själv inser jag att vi redan har glidit in i ett sovande tungt rus där underhållningens makt har tagit över både förnuft och moral.

Tanken borde kunna sträcka sig ut något utöver vår ego-värld och därmed hålla med om att varje val vi gör leder till blomstring för ett samhälle och utdöende för vårt eget. Vill vi ha en handelsverksamhet i vårt samhälle så måste det skapas av samtliga medborgare i kommunen.

Under tiden vi väntar på att detta skall ske så får vi stå ut med tomma skyltfönster som alla vittnar om vilka vi är, att det är dödfött med kreativitet och merkantil aktivitet. Tomma fönster ger inga goda signaler till medborgaren.

Efter två och ett halvt års arbete med att driva en handelsbod för närproducerat fick vi till slut inse vårt vansinne. Det går inte att vara ett alternativ till de stora drakarna. Om det är brist på självkänsla eller självförtroende som gör att vi sviker de lokala aktörerna, det kan jag inte svara på. Kan du?

Låt oss vara rädda om dem som är kvar.

Per-Arne Bengtsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons