Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Passerande mes kan stoppa skogsavverkning

Annons

Art- och habitatdirektiven är ständigt återkommande i Europaparlamentet. Nyligen debatterade vi dem med EU-kommissionen. Direktiven är daterade och det är orimligt att de lägger hinder i vägen för skarvjakten i skärgården, licensjakten på varg och avverkningen i våra skogar. Jag upprepade därför mitt krav på att EU-kommissionen ska göra en översyn av direktiven.

Flera av problemen som vi har i Sverige med förvaltningen av vargstammen och skarvpopulationen härrör från naturdirektiven och det blev tydligt att behovet av att revidera dem inte har blivit mindre det senaste året. Trots det har alla svenska partier utom M och KD röstat för att inte se över direktiven i Europaparlamentet.

Fågeldirektivet är från 1979 och Habitatdirektivet från 1992. Annexen till direktiven innehåller listor över arter som medlemsstaterna måste skydda. Problemet är att listorna är statiska - de har inte ändrats sedan direktiven antogs - medan verkligheten i medlemsstaterna ofta ser radikalt annorlunda ut än för 20 eller 30 år sedan. Naturen är knappast statisk bara för att lagstiftningen är det.

Detta drabbar inte minst Sverige. Förutom att kommissionen är på oss i frågor som rör förvaltningen av våra egna viltbestånd påverkas skogsnäringen negativt. I dag kan avverkningen stoppas på grund av att en viss sorts mes flyger genom ett skogsparti, den behöver alltså inte ens bo där, eller för att röksvampen bombmurkla växer i skogen.

Det är förvisso bra att de ansvariga myndigheterna Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen 27 mars kom överens om att möjligheterna till ersättning i sådana fall bör utredas. Men det räcker inte. Det gränsar till det absurda när 27 medlemsstater ska lägga sig i hur Sverige, som tillsammans med Finland står för över 50 procent av EU:s totala skogsareal, ska avverka sin egen skog.

Men EU-kommissionen hävdar att det inte är lagstiftningen det är fel på utan tillämpningen i medlemsstaterna. Och det kan nog ligga en del i det. Bombmurklan till exempel listas inte ens i habitatdirektivet, men skyddas ändå av svenska myndigheter som om den gjorde det.

Men det här är inte hela sanningen. När flera medlemsstater har liknande problem med direktiven är det uppenbart att det finns brister i lagstiftningen som bör åtgärdas.Jag menar till och med att det är lagstiftningen som är det stora problemet. Direktiven måste utformas så att de tar större hänsyn till lokala omständigheter, vara mer flexibla och ta i beaktande att arters skyddsstatus förändras över tid. Vi måste vara öppna med att det råder vitt skilda förutsättningar i medlemsstaterna. Det är just därför det är så viktigt att besluten fattas så nära de som berörs av dem som möjligt.

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons