Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt att få ta avsked när någon dör

Annons

Efter många års erfarenhet som präst kan jag se tydliga förändringar i samhället. Vårt beteende har förändrats från att vara gruppcentrerat till individfokuserat. Våra barn har fått höra från tidig ålder att de själva skall bestämma utifrån vad de vill. ”Om alla gör som de vill så blir alla lyckliga”. Knappast sant. Men det har skapat öknar av relationslöshet som speglar sig i våra val och avslöjas i vårt mentala liv.

Psykisk ohälsa har blivit ett modeord. Nu skall psykiatrin befria oss från dåligt mående vilket inte är realistiskt. Kanske finns orsakerna i hur vi lever och hur vi ser på oss själva. Vad är värderat och vad ger oss vår värdighet? När tron på Gud avskaffades i vårt land skulle den ersättas med tro på medmänsklighet. Mer än ord blev det inte och nu tror vi på skräcken för våld och död. Alltså, vi tror på döden och vi arbetar på att undvika den. Numera har vi inte tid att gå på vänners begravningar eller så blir vi uteslutna genom att ”det sker i kretsen av de närmaste”. Ett tecken på relationsöken?

I mitt dagliga arbete ser jag hur människor blir avpersonifierade och görs till något anonymt. Det blir en smärta hos någon om man inte får ta avsked från en vän. En person som varit vän sedan barnsben. Att inte få göra ett avslut påverkar vårt psyke negativt. Det blir en diffus dimma där vi inte ens blir tydliga inför oss själva. Det finns vetenskapliga avhandlingar som klart visar på ett samband mellan obearbetad sorg och depression. När det hela tycks vara över bryter depressionen ut. Att inte göra avslut innebär att något samlas på hög och blir ett skuldberg. Skulden innebär att något fattas i själen. Saknaden av att ha uttryckt sin uppskattning, tacksamhet och kärlek till någon blev aldrig av. Tomheten inträder och blir något diffust.

I storstäderna är vart tionde dödsfall en så kallad ”direktare”. Det innebär att den döde transporteras direkt till krematoriet och bränns utan en begravning. Den vanligaste orsaken som anhöriga uppger är att de inte har tid med någon begravning. Tiden är problemet och döden är instrumentell. En praktisk teknikalitet som skall organiseras.

Vart tog då människan vägen i vårt teknikdominerade samhälle? Min fråga är berättigad. Har vi glömt vad en människas värdighet finns? Svenska kyrkans begravningsgudstjänster är offentliga vilket betyder att de är öppna för alla som vill komma. Ingen kan avvisas. Låt oss göra skillnad på gudstjänsten och minnesstunden. Begravning får alla komma till, men minnesstunden är till för den närmsta kretsen. Det går att formulera i annonsen så att alla vet.

Per-Arne Bengtsson, präst

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons