Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agneta Lokrantz: Vi är starkast tillsammans

Hatet försvagar oss

Annons

-Jag ska döda den jäveln!

Orden yttrades på en skolgård i vintras. Anledningen till dem var resultatet av en olyckshändelse, där en hjälpande hand från pojke A råkade bli en stjälpande hand och resulterade i en bruten fot för pojke B. Det var när pojke B kom till skolan dagen efter, hoppandes på kryckor, som pojke C slängde ur sig orden ovan – med tydlig adress till pojke A som hade råkat ställa till det.

Pojkarna i fråga är elva år. Orden yttrades säkert i ungdomligt oförstånd och var inte allvarligt menade, men jag tycker ändå att det är ledsamt att folk så lättvindigt häver ur sig sådant.

Jag menade det ju inte. Det är den förklaringen vi ofta serveras när mobbare och andra konfronteras med att ha yttrat allt från nedsättande kommentarer till mordhot. Men om de inte menade det, varför sa de det då?

Det är intressant – och ibland förfärande – hur vissa människor reagerar. Att deras första reaktion när de till exempel passerar en olycksplats är att de ska stanna och fotografera eller filma.

Därför är det skönt att andras första reaktion är att hjälpa till. Jag såg ett avsnitt av 112 – på liv och död för ett tag sedan. En man som åkte tunnelbana såg hur en annan man föll i vattnet. Mannen på tunnelbanan tvekade inte en sekund. Han hoppade av vid första bästa station, åkte tillbaka till i närheten av där han sett mannen falla i vattnet, kastade sig i och drog upp honom.

Lastbilsattacken i Stockholm visar också på underbara reaktioner – människor hjälpte varandra på alla möjliga sätt. En hand att hålla, en axel att gråta emot, en skjuts hem, någonstans att sova för den som inte hade någonstans att ta vägen.Den annars så ofta utskällda polisen fick massor av beröm för sin insats.

Manifestationen på Sergels torg, två dygn efter attacken, samlade tusentals människor som gestaltade in your face på terrorismen. Men attacken har också visat på avskyvärda reaktioner. När kvällstidningarna gick ut med namn och bild på den misstänkte gärningsmannen började hatet visa sitt fula tryne.

De åsikter som spreds om vad som borde göras mot honom var riktigt skrämmande – rena rama lynchstämningen. Jag kan ju inte annat än fundera: menade de det eller var det bara sådant de slängde ur sig i ren ilska? Oavsett vad så är det ledsamt.

Katastrofala händelser plockar dock oftast fram det bästa hos människor. Det är synd att det måste till det måste till en sådan för att vi ska bli påminda om att vi är starkast tillsammans. Men vi blir inte starka om det är hatet som håller oss samman.

Mer läsning

Annons