Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eleonora var fem år gammal när hon hängdes – "som tavlor"

Artikel 1 av 1
Förintelsens minnesdag
Visa alla artiklar

Eleonora Vitónska var fem år gammal. Mania Altman var fem år gammal. Jacqueline Morgenstern var tolv år gammal. Tre av namnen på en grupp barn som fördes till en källare i koncentrationslägret Neuengamme den 20 april 1945.

Annons

De hade utsatts för en rad medicinska ”experiment”, till exempel injektioner av tuberkulosbakterier. Men nu var det slut med sådant. I källaren hängdes de två och två. ”Som tavlor”, enligt SS-korpralen Johan Frahm. Där utanför rullade just den här dagen de vita bussarna som skulle ta 15 000 koncentrationslägerfångar till Sverige.

En bild på tyska soldater som skjuter civila i ravinen Babij Jar utanför Kiev i Ukraina. Skådespelerskan Dina Pronicheva överlevde och lyckades kravla sig upp ur ravinen.

Dina Pronicheva var skådespelare på Kievs dockteater. Kort efter att tyska trupper erövrat Kiev fördes hon bort tillsammans med andra judar. Eftersom hennes efternamn inte var typiskt judiskt drog hon upp sitt id-kort och förklarade för en SS-officer att hon inte var judisk. Hon blev då förd till en liten grupp vid sidan av de andra. Men en liten bit därifrån pågick ett massmord och nazisterna ville inte ha några vittnen. Alltså skulle hon ändå skjutas.

När hon fördes till ravinen, lade hon sig och spelade död. På det sättet undgick hon att bli skjuten. Men runt sig hörde hon jämmer av skjutna människor om som inte var döda. SS-soldater gick sedan omkring bland de döda för att plocka åt sig värdesaker och skjuta dem som inte hade dött av de första skotten. Det hade hunnit bli mörkt. En SS-officer lyste i ansiktet på henne med en ficklampa. Han sparkade på henne. Han krossade benen på hennes högra hand. Men hon fortsatte att spela död. Hon lyckade krypa upp ur ravinen och överlevde. Just här i Babij Jar mördades nästan 34 000 människor den 29 och 30 september 1941.

Imfried Eberl var läkare till yrket. Han hade lett ett av de program som handlade om att mörda personer personer i Tyskland som ansågs ”ovärdiga” att leva, till exempel personer med fysiska eller psykiska funktionsvariationer. Den 17 april 1942 kom ordern att det skulle byggas en ny anläggning utanför den polska byn Treblinka. Ett renodlat dödsläger. ”Det går bra för mig”, skrev han till sin fru. ”Det är mycket att göra och det är roligt”. Han skrev också till sin fru att han var stolt över vad han åstadkommit. Han hade ambitionen att döda människor i högre takt än i andra dödsläger, men fick så småningom sparken. I Treblinka tvingades människor klä av sig alla kläder. De fick gå genom en hundra meter lång tunnel som lägervakterna kallade ”vägen till himlen”. När fångarna väl låsts in i gaskammaren så ropade en lägervakt: ”Vatten!”, som ett sista bedrägeri – om det nu fanns någon där inne som fortfarande trodde på det där med att de skulle ”desinficeras”. 1948 arresterades Imfried Eberl. Han hängde sig i sin fängelsecell före rättegången.

En artikel i en tysk tidning den andra februari 1933 kommenterade nazisternas maktövertagande: ”... de kommer inte att helt plötsligt beröva tyska judar deras grundlagsfästa rättigheter, ej heller stänga in dem i getton eller underkasta dem pöbelns mordiska impulser”.

Här har vi alltså anständiga människor som ogillar nazismen, men som ändå bedömer att det nog inte blir så farligt. Även bland judar var den uppfattningen utbredd. I kulturlandet Tyskland skulle inte något så barbariskt kunna inträffa. Århundradets felbedömning!

Att kort beskriva den process som ledde till Förintelsen är en omöjlighet. Men här är några faktorer:

Antisemitismen:

Den fanns i Tyskland och i många europeiska länder. Så även i Sverige. Till exempel när detaljhandelns riksförbund i början av 1900-talet krävde att judar från Polen och Ryssland skulle utvisas från Sverige, för annars skulle detaljhandeln snart vara i judiska händer. Begreppet antisemitism ska ha skapats av den tyske publicisten Wilhelm Marr i slutet av 1800-talet. Ett lite "finare" och mer" intellektuellt" begrepp än judehat. Han bildade Antisemitiska förbundet. Ett av de mest kända antisemitiska dokumenten är "sion vises protokoll". Den ryska underrättelsetjänsten omarbetade en fransk satirtidskrift till att bli ett dokument som skulle visa att judarna strävade efter världsherravälde. Och judarnas redskap skulle vara frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister.

Så nazisterna uppfann inte antisemitismen. Men de såg en möjlighet att utnyttja den för sina egna syften. Och de drev den till sin yttersta spets. Andelen judar i Tysklands befolkning var mindre än en procent före nazisternas maktövertagande.

Motvilja mot andra "avvikare":

Det var inte bara judar som utsattes för nazisternas förföljelser. En rad grupper som kunde betraktas som "avvikande" utsattes för förföljelse. T 4-programmet handlade om att mörda människor med funktionshinder. Homosexuella – som kunde uppträda tämligen öppet i Berlins storstadsliv under Weimarrepubliken – drabbades omgående av trakasserier och fängslanden. Homosexuella fördes till koncentrationsläger, få överlevde. En stor del av romerna i det tyskkontrollerade Europa mördades under Förintelsen.

Enligt historikern Timothy Snyder var statsapparatens upplösning i de erövrade områdena i öst en viktig faktor bakom Förintelsen. SS fick fritt spelrum i stora landområden.

Riksdagshusbranden:

Du vet vem Hitler är. Du har hört om Goebbels, Himmler, Göring med flera. Men vet du vem Carl Schmitt var? Han var, enligt den amerikanske historikern Timothy Snyder, en av de intelligentaste nazistiska ledarna. Han hade en plan. Med hjälp av begreppet "undantag" skulle alla lagar och regler kunna utplånas, ansåg Carl Schmitt.

Tillfället att skapa detta "undantag" kom den 27 februari 1933. Riksdagshuset i Berlin började brinna. Sannolikt var det en holländare vid namn Marinus van der Lubbe som tände på. Men Timothy Snyder skriver i sin bok "Om tyrrani" att det egentligen är likgiltigt vem som gjorde det. Det spektakulära dådet ledde blev den ursäkt som nazisterna behövde för att upphäva medborgarnas vanliga rättigheter. Den 23 mars stiftade den tyska riksdagen en fullmaktslag som gav all makt åt Hitler personligen. Detta "undantag" gällde sedan ända till Tysklands kapitulation tolv år senare.

Eld flammar upp från riksdagshuset i Berlin. Riksdagshusbranden blev avgörande för att nazisterna skulle få igenom den fullmaktslag som gav all makt åt Hitler.

Mordet på Ernst vom Raht:

Den 7 november 1938 inträffade ett annat terrordåd. Den 17-årige Herschel Grynszpan klev in på den tyska ambassaden i Paris och sköt ihjäl den tyske diplomaten Ernst vom Rath. Herschel Grynszpan agerade i ilska över att de tyska myndigheterna hade förvisat tusentals tyska judar till den polska gränsen, där de tvingades leva under förfärliga omständigheter. Bland de förvisade fanns Herschel Grynszpans familj. Propagandaminister Joseph Goebbels iscensatte nu "spontana" aktioner mot judar i hela Tyskland. Partiaktivister krossade skyltfönster på judiska butiker. Synagogor brändes. Judar blev slagna och mördade. 30 000 fördes till koncentrationsläger. Och efter "kristallnatten" tvingades judar att städa efter den nazistiska mobben. Judiska organisationer tvingades betala en miljard mark i "skadestånd" till den tyska staten.

Laglösheten:

Förintelsen, massmordet på miljoner judar – kom egentligen inte igång förrän 1941. Då hade Polens krossats. Tyskland invaderade Sovjetunionen. Estland, Lettland och Litauen ockuperades. En avgörande faktor, enligt historikern Timothy Snyder att staterna löstes upp. Här gällde inte längre vanlig lag. Inte tysk lag. Inte polsk lag. Inte sovjetisk lag. Visserligen kunde SS härja tämligen fritt i den koncentrationsläger som upprättades i Tyskland. Men med invasionerna i öst fick SS fritt spelrum över stora landområden. Alla de sex koncentrationsläger som var rena "dödsfabriker" låg i det som i dag är Polen. Där låg även Auschwitz, som var ett kombinerat döds- och arbetsläger. Tyska judar fick uppleva hur de stegvis frystes ut ur samhället. Judar i de erövrade områdena i öst mördades ofta redan några dagar efter deras första kontakt med de tyska trupperna.

Hängningen av barn i Neuengamme, skotten Babi Jar och gaskamrarna i Treblinka var exempel på att alla regler upphävdes för att mörda judar och andra människor som ansågs vara ett hot.

Adolf Hitlers idéer:

Adolf Hitler var tämligen öppen med vad han ville åstadkomma. I ett tal i den tyska riksdagen den 30 januari 1939 sade han följande: "Jag vill i dag åter vara profet: om den internationella finansjudendomen inom och utom Europa skulle lyckas att än en gång störta folken i ett världskrig, så blir resultatet inte en bolsjevisering av världen och därmed judendomens seger, utan ett förintande av den judiska rasen i Europa."

Adolf Hitler dolde inte vad han ville åstadkomma. Ett krig skulle innebära

Människornas anpassning:

Vi kan lätt få en bild av att det var farligt att inte delta i Förintelsen. Men de få som bad att få slippa blev inte straffade. Det fanns absolut ett motstånd mot nazismen inom det tyska samhället. Men många stod och såg på utan att göra motstånd. Och många deltog mer eller mindre entusiastiskt i mördandet. Jämför till exempel med hur det albanska samhället reagerade när den nazistiska ockupationsmakten började sina försök att deportera judar (se separat artikel).

Alla artiklar i
Förintelsens minnesdag
Annons