Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kajsa Dovstad: Hej då förbudsminister Wikström

Gabriel Wikström lyckades inte rädda vården.

Annons

Gabriel Wikström har inte imponerat under sin tid i regeringen.

Kritiken lät inte vänta på sig när Gabriel Wikström blott 29 år gammal utsågs till folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister. Han ansågs för ung, oerfaren och ointresserad av frågorna för att kunna ta sig an den tunga ministerportföljen. Tre år senare kan man konstatera att de elaka tungorna hade rätt.

Wikström väljer att lämna regeringen på grund av hälsoskäl. Han har varit sjukskriven för utbrändhet sedan maj. Det är alltid trist när hälsan sätter käppar i hjulet för en ung persons ambitioner. Wikström är inte ensam toppolitiker att drabbas - under mandatperioden har även Jimmie Åkesson varit borta av samma skäl. Varningsklockorna borde ringa hos oss alla: Politiken ska vara tuff, men inte göra människor sjuka.

Som minister har Wikström främst profilerat sig som en folkhälsodebattör med pekpinnen nära till hands.

Att använda makt för att ändra hur människor lever sina liv är en patriarkal attityd. Visst behöver svenska folket både äta bättre, röra sig mer, dricka mindre och fimpa cigaretten, men frågan är vilka medel staten bör vidta gentemot enskilda. Wikströms förslag att förbjuda rökning utomhus, ta bort snuset från butikshyllorna och stoppa alkoglass har gjort honom känd som “förbudsministern”.

Wikströms förslag att förbjuda rökning utomhus, ta bort snuset från butikshyllorna och stoppa alkoglass har gjort honom känd som “förbudsministern”.

“Han hade kunnat göra verklig skillnad genom att visa mer tilltro till vanligt folk och varit mindre glad i förbud och förmynderi” sammanfattar Patrik Strömer, generalsekreterare i Svenska Snustillverkarföreningen och en Wikströms främsta kritiker, kärnfullt Västeråssonens ministerinsatser.

Och nog hade svenska folket behövt en minister som brytt sig mindre om folkhälsa. För medan Wikström har gått till attack mot både socker och salt, har situationen i sjukvården blivit mer och mer ansträngd.

Överbeläggningarna ökar, personalen slutar och patienterna får inte vård i tid. Wikström är direkt ansvarig för att de långa vårdköerna har växt ännu mer, eftersom han tog bort alliansregerigens kömiljard. Kömiljarden hade vissa negativa effekter, exempelvis nedprioriterades återbesök, men som helhet ökade produktiviteten i vården.

Regeringen införde i stället en professionsmiljard. Men då landstingen inte avkrävs någon prestation för att få ta del av pengarna är den svår att utvärdera. Hade Wikström tagit vårdens professioner på allvar hade han kunnat använda pengarna till att höja lönerna för specialistsjuksköterskor, liknande det statliga lönelyft Alliansen införde för lärare.

Wikström har även genomfört några direkt oseriösa PR-tricks. Han har bland annat lagt ett lagförslag för att stoppa privatisering av universitetssjukhus med motiveringen att skona verksamheten från borgerlighetens utförsäljningar - utan att de borgerliga någonsin fört fram sådana idéer.

Medan Wikström har varit upptagen med att slåss mot väderkvarnar har övriga sjukvårdssverige som tur är arbetat för att vända utvecklingen i svensk sjukvård. Göran Stiernstedts gedigna utredning Effektiv vård (SOU 2016:2) innehåller många bra förslag. Trots en frånvarande minister finns alltså förutsättningar att förbättra tillståndet i vården.

Medan Wikström har varit upptagen med att slåss mot väderkvarnar har övriga sjukvårdssverige som tur är arbetat för att vända utvecklingen i svensk sjukvård.

Gabriel Wikström får krya på sig och ha hälsan med sig i framtiden. Kanske kommer han tillbaka till politiken - förhoppningsvis lite klokare.

Mer läsning

Annons