Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kajsa Dovstad: Rasismen mot samer är inte "trams" - men motiverar inte särrättigheter

VLT:s ledarskribent svarar DN:s Lisa Magnusson.

Annons

Ledarskribenten Lisa Magnusson kritiserar i Dagens Nyheter (5/8) min ledarkrönika om samers särrättigheter (vlt.se 2/8). Hon försvarar att samerna har rättigheter som inte tillkommer andra svenskar.

Magnusson skriver också “på ett sätt är det nog rentav bra att någon som Kajsa Dovstad öppet vädrar sina nattståndna tankar” och att jag tycker att det är “trams att samerna skulle ha varit särskilt utsatta för rasism”. Det är grova anklagelser - tyvärr vill inte DN publicera min replik.

Magnusson skriver också “på ett sätt är det nog rentav bra att någon somKajsa Dovstad öppet vädrar sina nattståndna tankar” och att jag tycker att det är “trams att samerna skulle ha varit särskilt utsatta för rasism”. Det är grova anklagelser - tyvärr vill inte DN publicera min replik.

Jag har inte gett uttryck för att samerna inte skulle ha behandlats rasistiskt genom historien. Jag skriver om både 1900-talets skallmätningar, dagens glåpord och den rasism karaktären Elle-Marja utsätts för i filmen “Samleblod”. Det råder inget tvivel om att både svenska staten och vanligt folk har behandlat samer illa.

Däremot är jag skeptisk till de debattörer som hävdar att samerna har varit utsatta för ett strukturellt kolonialt förtryck, liknande det som Amerikas ursprungsbefolkning utsattes för, genom hela historien. Likaså ifrågasätter jag de som hävdar att det svenska samhället som helhet skulle bemöta samerna rasistiskt i dag.

Staten borde göra mer för att uppmärksammadet förtryck som har funnits och i viss mån fortfarande finns. Förslagsvisborde en statlig vitbok om samer upprättas, liknande den vitbok som regeringen antog om romer 2014. Särrättigheter är dock inte ett bra sätt att starta om historien - två fel gör inte ett rätt.

Staten borde göra mer för att uppmärksammadet förtryck som har funnits och i viss mån fortfarande finns.

Hur svenska staten ska kompensera begångna oförrätter är en intressant fråga. Hur långt tillbaka ska historien utjämnas? Den svenska statsmakten är skyldig till en rad människorättsbrott mot såväl enskilda individer som grupper. När Skåne, Blekinge och Halland blev svenskt avrättades allt mansfolk i hela byar - vissa beskriver det som folkmord.

Lång tid efter erövrandet av Sydsverige bedrevs en hårdför assimileringspolitik i de gamla danskbygderna. Förr i tiden var staten tyranniskt mot allt som inte passade in i den snäva storsvenska normen.

Förtrycket mot samer ligger närmare i tiden och är på så vis allvarligare. Skeva förhållanden bör ställas till rätta - men detta kan göras med en bättre civilrätt som inte särskiljer människor på etnisk grund. Den finländska renskötselrätten baseras inte, till skillnad från den svenska, på etnicitet. Kanske borde vi i Sverige snegla på vårt östra grannland innan vi antar att det svenska systemet är det enda rätta?

Kanske borde vi i Sverige snegla på vårt östra grannland innan vi antar att det svenska systemet är det enda rätta?

Likaså borde jakt- och fiskerätten vara lika för alla medborgare. Det kan ändå finnas utrymme för särskilda rättigheter för de som bor och verkar i ett område, men de behöver inte vara kopplade till etnicitet.

Den logiska följden av att samer har egna jakträttigheter är att ge svenskfödda en annan jakträtt än invandrare eftersom svenskfödda har jagat på svenska marker i generationer. Det vore smått absurt.

Grundfrågan handlar om Sverige ska ha etniska särrättigheter. Min hållning är att ett av grundfundamenten i ett liberalt samhälle är att alla medborgare ska ha samma rättigheter - därför är det orimligt att göra skillnad på människor på basis av etnictet.

Mer läsning

Annons