Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl Beijbom: Gå och rösta på söndag - glöm inte att många inte ens får

Kärleken till demokratin har jag fått med modersmjölken

Annons
Hylla demokratin och gör din röst hörd på söndag. Foto: Johan Nilsson / TT

På söndag klär jag mig i kostym och slips, tar med mig mitt röstkort och beger mig till min vallokal i S:t Olofsgården i Köping. Då deltar jag ännu en gång i demokratins högmässa. En välsignad dag, valdagen; en helig handling, att få rösta.

Jag har under min livstid fått leva i Sverige under statsministrar som socialdemokraterna Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Stefan Löfven - men också borgerliga statsministrar som Thorbjörn Fälldin, Ola Ullsten, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt. Intressant att minnas och jämföra, i nostalgins skimmer. Vilka löften gav de i valrörelserna, vad blev resultatet när de väl fick makten?

Att få delta i ett fritt och demokratiskt val är ingen självklarhet. I alldeles för många länder i världen, i till exempel den kommunistiska enpartistaten Kina, världens folkrikaste land, finns inga fria val. I åter andra länder, i Ryssland styrt av Putin och Turkiet styrt av Erdogan, går folk förvisso och röstar i val, men dessa val är inte fria i vår mening. Oppositionsledare fängslas och de demokratiska rättigheterna är inskränkta, till exempel pressfriheten, organisationsfriheten och demonstrationsrätten.

I allt fler länder, som vi betraktat som demokratiska, har demokratin blivit inskränkt, även i Europa, på grund av populism och en växande nynationalism. I Polen hotar regeringen Kaczynski domstolarnas och kulturens frihet. I Ungern bekämpar Orbán och hans regering vad de kallar den ”illiberala demokratin.” Att en sanslös, stundtals vettlös och absolut oberäknelig affärsman som Donald Trump kunnat bli folkvald president i ”världens största demokrati” är en skamfläck på USA:s stolta banér.

Att delta i valet på söndag är inte bara en chans att välja vilket parti du vill skall få makt och inflytande de närmaste fyra åren, på riksnivå, på regional nivå, på kommunal nivå. Den som utnyttjar sin rösträtt demonstrerar och manifesterar samtidigt sin tilltro till demokratin som idé, som dröm, som vision: att alla människor är lika värda och att alla röster har lika värde. Ett högt valdeltagande bevisar folkets tillit till den styrelseform, demokratin, som Winston Churchill kallade den näst sämsta av alla. Demokratin är inte fullkomlig. Men - alla andra styrelseskick än demokratin är sämre än demokratin, hävdade Churchill. Han hade rätt.

Kärleken till friheten och demokratin har jag fått med modersmjölken av min polska mamma. Hon satt som politisk fånge i Auschwitz och Bergen-Belsen. På min mammas sida finns en obruten kedja av familjemedlemmar som genom generationer kämpat för Polens frihet och nationella oberoende mot ockupanter som Tyskland, Ryssland, Österrike-Ungern. Något sådant har inte min pappa och hans familj kunnat uppvisa. Det har inte behövts, i ett Sverige som inte haft krig på över 200 år.

Själv har jag bestämt mig för vad jag skall rösta på i de tre olika valen. Men jag har inte bestämt vilken slips jag skall ha till den mörka kostymen, när jag avlägger min röst på söndag, då jag går till demokratins högmässa i S:t Olofsgården i Köping. Kanske väljer jag den lila slipsen.

Stöd demokratin. Gör din röst hörd. Gå och rösta på söndag.

Karl Beijbom, bokförläggare, journalist och fristående krönikör på VLT:s ledarsida.

Mer läsning

Annons