Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl Beijbom: Låt oss integrera dem som redan är här

Erkänn målkonflikten i migrationspolitiken

Annons
Målkonflikt. Hur ska invandringen hanteras politiskt? Foto: Adam Wrafter/SvD/TT

Inte i något annat land får ledande politiker ett sådant allvar i blicken och en sådan darr på stämman, som då de offentligt uttalar: ”Asylrätten måste vi slå vakt om. Alla som kommer till Sverige och söker asyl har rätt att få sin sak prövad.” Oftast representerar dessa politiker Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Aldrig någon uttalad målkonflikt, aldrig någon konsekvensanalys.

Varför hör vi få eller ingen ledande politiker, med samma emfas, hävda: ”Rättsstaten måste vi värna. Medborgarnas tillit måste vi slå vakt om. Rättsstaten är grunden i demokratin. När rättsstaten försvagas, när medborgarnas tillit till rättsstaten minskar, då skadeskjuter vi vår demokrati, den som vi med möda byggt upp och utvecklat i snart 100 år.”

Vi har tagit emot flest asylsökande per capita i hela EU. Men - samtidigt är vi sämst på integration, inte bara inom EU utan också inom hela OECD-området. Inte i något annat jämförbart land tar det så lång tid för en nyanländ med uppehållstillstånd att få ett jobb och kunna försörja sig själv, som i Sverige. Inte i något annat jämförbart land är klyftan så stor mellan inrikes födda, som har ett jobb, och utrikes födda som är arbetslösa.

Samtidigt som vi inte lyckas ge många asylflyktingar med uppehållstillstånd en egen bostad och ett eget jobb, lyckas vi heller inte avvisa dem som fått avslag på sin asylansökan. Vi vet att tusentals och åter tusentals asylsökande, som fått avslag, stannar kvar och går under jorden. En del är låglöneslavar som svart arbetskraft - diskar för 20 - 30 kr i timmen. Andra försörjer sig på kriminalitet.

Dessa människor är, efter avslag, i själva verket illegala immigranter. Men vi kallar dem för ”papperslösa flyktingar” med rätt till fri sjukvård, fria mediciner, fri tandvård - och deras barn har rätt att gå i svenska skola. Samhällets dubbelmoral är slående, i synnerhet som ledande politiker ständigt försäkrar att det måste vara skillnad mellan ett ”ja” och ett ”nej” i asylpolitiken.

Priset för vår misslyckade integration blir allt högre, samtidigt som vi medger inför oss själva att ”vi varit naiva”. Våra etablerade utanförskapsområden växer och blir allt fler.

Vi måste erkänna målkonflikten. Ju fler asylsökande som får stanna, utan att integreras, desto hårdare slår detta mot rättsstatens legitimitet och mot medborgarnas tillit till rättsstaten. Detta eftersom kriminalitet alltför ofta blir resultatet när vi inte kan erbjuda en framgångsrik integration med egen bostad och eget jobb åt alla.

Det är inte för sent för ledande svenska politiker att låta sig inspireras av Jens Stoltenberg. När denne var statsminister (S) i Norge, sade han så här i en tv-intervju jag tydligt minns: ”Vi skall visa största möjliga öppenhet. Vi skall visa största möjliga solidaritet. Vi skall ta emot så många asylflyktingar, som vi bara mäktar med. Men vi skall inte ta emot fler än vi kan garantera jobb och bostad. Gör vi det, så gör vi oss själva en otjänst. Men framför allt: då gör vi flyktingarna en otjänst. Ty då kan vi inte garantera dem ett värdigt mottagande.”

Låt oss fatta ett svenskt beslut: vi tar inte emot fler asylsökande framgent än vi kan garantera jobb och bostad. I stället gör vi allt för att integrera alla dem vi redan tagit emot.

Karl Beijbom, bokförläggare

Mer läsning

Annons