Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl Beijbom: Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket

Kommuner ska inte strunta i Lagen om valfrihet

Annons
Hur sköter sig den offentliga sektorn? Foto: Anders Wiklund / TT

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.” Detta uttryck myntade den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller, en av socialdemokratins legendarer, på 1930-talet. Varför hör vi inte ledande företrädare för dagens socialdemokrater uttrycka sig på detta vis?

Riksdag och regering har fattat beslut om LOV, Lagen om valfrihet. Det skall finnas valfrihet inom vård, skola, omsorg; det skall finnas alternativ inom hemtjänsten, det skall finnas friskolor, det skall finnas privata äldrevårdsanläggningar.

Men - det kommunala självstyret är så starkt, att det är upp till varje kommun att själv bestämma om man vill respektera lagen om valfrihet eller inte. Vilken lag kan vi som enskilda medborgare strunta i och sätta oss över? Varför får kommuner strunta i LOV, Lagen om valfrihet?

Kommuner som struntar i valfrihet för medborgarna har genomgående ”rött styre.” Kommuner med ”blått styre” accepterar och respekterar den valfrihet för medborgarna som regering och riksdag fattat beslut om.

”Fler händer i vården”, lyder ett S-mantra, som det är lätt att ta till sig och tro på. Men - detta är inte hela sanningen. Det handlar faktiskt också om hur verksamheten är organiserad. Med god organisation kan färre händer leverera samma eller bättre kvalitet.

I äldrevårdsanläggningar i kommuner med offentliga monopol är det vanligt att alla åldringar på ett äldreboende skall väckas samtidigt, skall få hjälp med hygien och påklädning samtidigt, skall äta frukost samtidigt. Eftersom allt detta skall ske samtidigt krävs mycket personal.

På två privata äldrevårdsanläggningar jag känner till - en i Stockholm, en i Göteborg - är det ett tidsspann på tre timmar varje morgon, mellan kl 7 till klockan 10. Och varje kväll får varje ”brukare” själv bestämma när hon/han skall få hjälp med morgonbestyren dagen därpå. Med detta upplägg behövs mindre personal samtidigt som åldringarna får en individuellt anpassad service.

Det finns förvisso friskolor med något lägre lärartäthet än kommunala skolor. Men dessa skolor har i stället fler undervisningstimmar per lärare. Trettio procent av lärarens tid i kommunal skola går åt till administration; blanketter som skall fyllas i, rapporter som skall skrivas, statistikuppgifter som skall lämnas. I friskolor är det i regel administrativ personal som tar hand om blanketterna, så att lärarna kan ägna sig åt undervisningen.

Studerar man rapporter från Riksrevisionen och Statskontoret kan vi gång på gång konstatera att den offentliga sektorn har stora problem inom tre områden: upphandling, ekonomistyrning, uppföljning. Bristerna inom dessa områden kostar skattebetalarna miljardbelopp varje år. Lägg därtill att målkonflikter sällan kartläggs och konsekvensanalyser sällan genomförs. Det finns en prislapp för detta också, som skattebetalarna får betala. Svagt och outvecklat ledarskap inom den offentliga sektorn får också skattemedel att läcka, till ingen nytta.

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, sade Gustav Möller. Detta är lika sant i dag. En bra början vore att se till att alla kommuner respekterar lagen om valfrihet. Konkurrens handlar inte bara om valfrihet för medborgarna. Det handlar också om att kunna jämföra kvalitet, kostnader, organisation och ledarskap.

Att lära av varandra - ”best practice” - är en viktig princip, även i den offentliga sektorn.

Karl Beijbom, bokförläggare och journalist

Mer läsning

Annons