Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönikör på ledarsidan: Mellanöstern militariseras som aldrig förr och skapar osäkerhet

Har vi viljan att skapa fred i Irak?

Annons

Vad händer efter att Mosul har befriats?

Striderna för att befria Mosul från IS handlar inte bara om irakiernas framtid. Kriget mot IS har regionala och globala dimensioner.

De regionala makterna i Mellanöstern, Saudiarabien, Iran och Turkiet, och de internationella aktörerna EU, USA och Ryssland, har intressen i konflikten. De har sina allierade krigare på plats vid frontlinjen.

Bortom målet att befria Mosul, finns det dock inget gemensamt mål och ingen klar vision om Iraks och Mellanösterns framtid som kan förena dessa krafter och länder. Risken för ett nytt inbördeskrig i Irak är därför större än möjligheterna till fred.

Inom samhällsvetenskapen har tre orsaker till uppkomsten av inbördeskrig pekats ut: en allmän acceptans bland invånarna för våld som legitimt medel, svaga stater och diskriminering av särskilda segment av befolkningen. Dagens Irak är ett slagfält där lokala, regionala och internationella aktörer, på ett eller annat sätt, främjar och institutionaliserar dessa tre farliga tendenser.

Mellanöstern militariseras som aldrig förr. Regionen står idag för den största marknaden för vapenhandel bland utvecklingsländerna, där Saudiarabien står för majoriteten av vapenavtal i regionen. Det främsta syftet med denna militarisering är inte att bekämpa terrorismen.

Det är snarare att skapa legitimitet för regimer som diskriminerar sina minoriteter och som är ovilliga att företa demokratiska reformer. Militariseringen skapar en känsla av osäkerhet, samt en hotbild.

Därmed skapar den en acceptans bland den egna befolkningen att initiera en systematisk politisk, ekonomisk och kulturell diskriminering och med våld bemöta hotet från det andra, ofta minoriteter eller religiösa inriktningar inom eller utanför det egna landets gränser.

Militariseringen har skapat en regional rivalitet, främst bland Iran och Saudiarabien, och med det incitament att företa en aggressiv utrikespolitik.

Detta utspelar sig idag i slaget om Mosul. Iran, Saudiarabien, Turkiet, USA, EU och Ryssland, ger militärt, ekonomiskt och politiskt stöd till miliser och politiska partier som har en aggressiv etnisk och religiös agenda och som saknar incitament eller är besparade påtryckningar från omvärlden att skapa ett inkluderande, pluralistiskt och demokratiskt samhälle.

Den avgörande frågan är därför: finns det tillräckligt politisk vilja och engagemang i omvärlden att hantera Iraks problem och förhindra ett nytt inbördeskrig efter Mosuls befrielse?

Mer läsning

Annons