Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönikör på ledarsidan: Mutor kan locka i kommuner

Undantag får inte bli regel
så korruption måste hållas kort

Annons

Pengar under bordet måste bekämpas.

Varje gång det publiceras uppgifter om svenska fall av mutor och maktmissbruk talas det om undantag som bekräftar regeln: I Sverige sysslar vi inte med sånt!

Det är sant, relativt sett. Enligt alla internationella index är Sverige ett av världens minst korrupta länder.

Samtidigt visar studier att svenskarna oroar sig mycket över oegentligheter inom politik och offentlig förvaltning. Nästan hälften tror att politiker och tjänstemän drar otillbörlig nytta av sina uppdrag och 90 procent menar att personliga kontakter avgör hur du bemöts av myndigheter.

Därmed är förtroendet för det offentliga betydligt lägre än i våra nordiska grannländer, och på vissa punkter rent av lika lågt som i Ryssland.

Denna diskrepans måste tas på allvar, också om oron objektivt sett skulle vara helt obefogad. Detta gör nationalekonomen Andreas Bergh tillsammans med statsvetarna Gissur Ó. Erlingsson, Richard Öhrvall och Mats Sjölin i den behändiga och upplysande boken A Clean House? (Nordic Academic Press).

De påminner om att de index som arbetas fram av exempelvis Transparency International framför allt tar fasta på nationella förhållanden, medan den i Sverige så viktiga kommunala nivån tenderar att hamna under radarn; så också de offentligägda bolag som blir allt vanligare.

Mark-, plan- och bygglovsfrågor – som hanteras just kommunalt – är det område som högre politiker och tjänstemän tror är mest utsatt för korruption. Därtill säger sig var femte svensk direktör vara redo att muta till sig ett kontrakt.

Även om det rör sig om uppfattningar – och vittnesmålen om direkta erfarenheter av korruption förblir mycket få – visar Göteborgsskandalen och turerna kring Telia och Riksrevisionen att farhågorna inte får viftas bort bara för att det råkar vara värre någon annanstans.

Att korruption är av ondo tycks de flesta vara överens om. Det skadar förtroendet för offentliga institutioner, och i förlängningen för demokratin, men medför också kostnader i form av reda pengar och ineffektivitet. Dessutom påverkar det politikens prioriteringar. I korrupta samhällen koncentreras resurserna till specifika sektorer, på bekostnad av bland annat utbildning.

Någon universalmedicin mot korruption finns inte. Varken andelen kvinnliga politiker och tjänstemän, förvaltningsapparatens storlek eller journalistikens livaktighet tycks påverka fulspelets omfattning.

En bra början är dock att våga erkänna att det finns problem också här hemmavid. Annars finns risken att undantagen förvandlas till regel.

Mer läsning

Annons