Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malin Lernfelt: Ni kastar skit för att ni inte har svar

Politer ska inte bete sig som mobbare

Annons

Svartmålning. Om dejtingapparna ägnade lika mycket tid åtatt svartmåla andra som politiken skulle inte många träffas.

Tänk dig att du är singel. Ett trist civiltillstånd påhösten då de flesta vill ha någon att mysa framför brasan med. Så du går in påTinder eller någon dejtingsida på internet. Där lägger du ned en rejäl dosenergi, inte på att beskriva vilken förtjusande, intelligent, rolig, och klokperson du är, utan på att berätta hur trista, fula, menlösa och illaluktandealla andra är.

Du har nu gjort en så kallad ”Oatly”. Liktlåtsasmjölktillverkaren som säljer oätligt havregegg med hjälp av alltifråndumheter till rena lögner om riktig mjölk har du visat att du inte tror att dinegen ”produkt” är tillräckligt bra för att bära sig på egen hand. Och att dudärför likt en mellanstadiemobbare måste ösa dynga över någon annan för attframstå som bättre själv.

Den här typen av ”negative campaigning” är inget nyttpåfund. I USA har den funnits länge, inte minst inom politiken därpresidentkandidater i alla tider spridit rykten och i vissa fall baserat helakampanjer på att visa motståndarens uselhet. I Sverige har vi däremot varitnågorlunda förskonade från dylikt trams. Visst har vi sett ett och annatlågvattenmärke, som när en SSU-ombudsman för drygt 10 år sedan i bloggen”Rättvis och balanserad” kallade Reinfeldt för pedofil. Men aldrig tidigare hardet varit så mycket gnäll på ”de andra” och så lite diskussion om faktiskpolitik.

Den som skarvar, ljuger och pratar illa kastar såväl sin trovärdighet som självrespekt över bord.

Med mindre än ett år kvar till valet tycks det enda somintresserar stora delar av partisverige vara att svartmåla meningsmotståndare,och på varje kritisk fråga svara "men de andra då?". Socialdemokraternagör kampanj på att tala om hur dåliga Alliansen är och i riksdagen stårstatsminister Löfven (S) och talar om ”den ohållbara borgerligaflyktingpolitiken”. Han syftar då på en politik som inte skiljer sig ett duggsig från den flyktingpolitik hans eget parti drivit fram till nyligen. Istället för att diskutera sakfrågor kletas epitet som fascist eller kommunistpå motståndare och genom guilt by association-argument pekas motståndarsidan utsom värdelösa extremistkramare.

Det är ovärdigt och det är respektlöst mot alla deväljare som vill veta vilka idéer och visioner som ska bära Sverige in iframtiden. Hur löser vi vårdkrisen? Vilket försvar ska vi ha? Hur får vi enbättre skola? Det är vad medborgarna vill veta.

Det är möjligt att negativa kampanjer kortsiktigt kanverka som ett framgångskoncept. Men det är lite som att kissa i sängen: varmtoch gott en stund, och sedan kallt och äckligt. För den som skarvar, ljuger och pratar illa kastar såväl sin trovärdighet som självrespekt över bord.

När man som singel drömmer om någon att mysa framförbrasan med söker man inte någon vars största tillgång är att hen inte är likatrist, ful och menlös som andra. Lika lite vill väljarna ha folkvalda som betersig som mellanstadiemobbare utan tilltro till den egna politiken.

Mer läsning

Annons