Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ola Nordebo: Orosmoln saknas inte när Tyskland går till val

Annons

“Världen sover inte”, sa Angela Merkel när hon stod i den tyska förbundsdagens talarstol tidigare i september, “världen utvecklar sig i ett rasande tempo.”Hon talade om teknik och industri, innovationer och produkter. En värld som egentligen ligger henne, naturvetaren, närmare än många andra politiker.

Angela Merkel är på väg mot sin tredje raka valseger i Tyskland.

Det låg en oro, en antydan till onda aningar, kring orden. Den pressade tyska bilbranschen, en ryggrad och stolthet i landets ekonomi, brottas med stora problem. De traditionsrika tillverkarna riskerar att halka efter i miljöomställningen och har svårt att hantera följderna av den självförvållade dieselskandalen. Ett mångårigt teknikförsprång, det lär historien, kan snabbt förvandlas i sin motsats.

Även på andra områden, som automatisering, affärsmodeller och mjukvara, utmanas bilkoncernerna hårt av nya aktörer i USA.

Och när det gäller digitaliseringen och sakernas internet anser många att landet tappat för mycket mark under 2000-talet, och att näringslivets tunga aktörer varit för konservativa och tröga, med en oförmåga att se den revolutionerande kraften i det som pågår.

Det var mot den bakgrunden, som Merkel manade i förbundsdagen hur viktigt det är att förbättra förutsättningarna för nya varor och produktionsmöjligheter.

Hon berörde som varnande exempel en av industrinationen Tysklands ömma punkter: att både MP3-tekniken uppfanns och världens första dator byggdes i Tyskland. Det var genombrott som sedan vidareutvecklades, tillämpades och blev affärssuccér på helt andra håll. De nya företagen växte fram i andra miljöer. Att biltillverkare står i centrum för tysk ekonomi, ett sekel senare, är inte nödvändigtvis ett gott tecken.

Angela Merkel framstår som ett under av stabilitet, sans, omdöme och förnuft i tider av Trump, Erdogan, Putin och Brexit.

Tyskland är förstås fortfarande ett av världens ledande industri- och exportländer, med framgångsrika, högkvalitativa och innovativa mellanstora företag. Det var de som stod pall när finanskapitalismens spekulationsbubblor och avarter blottades 2008.

Arbetsmarknaden är stabil, ekonomin stark och de sociala trygghetssystemen trots allt robusta. De offentliga finanserna är i dag i bättre ordning än på länge, arbetslösheten låg och förutsättningarna för investeringar är anmärkningsvärt goda trots finanskrisens efterverkningar. Dessutom framstår Angela Merkel som ett under av stabilitet, sans, omdöme och förnuft i tider av Trump, Erdogan, Putin och Brexit.

Det saknas visserligen inte orosmoln, missförhållanden och sociala klyftor. De positiva jobbsiffrorna säger inte hela sanningen om tuffa villkor och låga löner i många yrkesgrupper.

Det saknas visserligen inte orosmoln, missförhållanden och sociala klyftor. De positiva jobbsiffrorna säger inte hela sanningen om tuffa villkor och låga löner i många yrkesgrupper. De regionala skillnaderna är avsevärda. Infrastrukturen är i behov av upprustning och utbyggnad. Men många länder i Europa skulle i slutändan gärna byta sina problem mot Tysklands.

Ändå börjar tvivlen växa, lite i valrörelsens periferi, om Tysklands framgångsår kanske långsamt går mot sitt slut. Om landets ekonomi och industri redan lever en aning på gamla meriter.

Det är även för övriga Europa, en oroande tanke.

Försvagas den exportledande tyska industrin slår det hårt mot både jobben och välfärden. Och med tanke på de sociala och politiska spänningar som redan blivit påtagliga trots högkonjunkturen, och ett slumrande EU-motstånd, är det svårt att förutspå vad som kan ske om den ofrånkomliga lågkonjunktur som förr eller senare kommer blir långvarig.

På längre sikt kommer därför den tyska ekonomins omställningskraft, utrymmet för och beredskapen till investeringar för framtidens jobb, att bli avgörande inte bara för sammanhållningen och lugnet i Tyskland, utan för hela Europeiska Unionen.

Debatten om migrationspolitiken, som rasat sedan sommaren 2015 då flyktingkrisen antog nya proportioner och Angela Merkel tog ovanligt tydlig ställning för en human asylpolitik, har lett till framväxten av ett främlingsfientligt missnöjesparti på yttre högerkanten i form av AfD. På valmöten, inte minst i östra delstaterna, är stämningen ofta hätsk. Under en stabil yta bubblar det, rapporterar journalister.

Merkel varnade i förbundsdagen för att Tyskland, om ingenting görs, riskerar att bli ett ”teknikmuseum”.

På längre sikt kommer därför den tyska ekonomins omställningskraft, utrymmet för och beredskapen till investeringar för framtidens jobb, att bli avgörande inte bara för sammanhållningen och lugnet i Tyskland, utan för hela Europeiska Unionen.

Merkel varnade i förbundsdagen för att Tyskland, om ingenting görs, riskerar att bli ett ”teknikmuseum”. Vad händer om den inrikespolitiska stabiliteten övergår i ekonomisk panik, och det högljudda missnöjet på ytterkanterna börjar närma sig mitten och breda väljarlager?

I en värld som aldrig sover är välförtjänta fyra nya år för Merkel en trygg tanke. Men det är också tryggheten i hennes ledarskap, förväntan om fortsatt lugn och ro, som är det stora frågetecknet. Hur förändras hennes ställning och ledarskap, om den tyska ekonomin plötsligt tvärbromsar, om krisen inte längre är omvärldens? Merkels ord om att förändringarna går rasande snabbt är en påminnelse också till henne själv.

Mer läsning

Annons