Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Padma Schrewelius: Hycklare om färgblindhet

Dubbel måttstock om när etnicitet ska spela roll

Annons

Ska etnicitet redovisas i nyhetrapportering om våldtäkter?

Vi ville ha ett Sverige där hudfärg och etnicitet inte spelar roll. Så minns jag att jag och många andra formulerade vår kritik mot identitetspolitiken 2015 när begreppet fortfarande kändes nytt och främmande.

Vi ville att ingen skulle särbehandlas eller kvoteras. Ingen skulle peka ut någon annan som "rasifierad".

Vi hade en dröm om ett icke-rasistiskt Sverige. Åtminstone är det vad jag har trott. Fram till nu.

Tre unga män i Uppsala våldtar en till synes redlös tjej, filmar övergreppet och sänder det live på Facebook. Sändningen stängs av först när polisen kommer in.

Media väljer att rapportera om händelsen, vilket är normalt i våldtäktsfall som sticker ut som särskilt vidriga. I UNT kan vi läsa i beskrivningen av de unga männen att de är mellan 20-25 år.

Så långt är inget konstigt.

Men så gör nationalekonomen Tino Sanandaji ett plötsligt utspel. Han hävdar att media har "mörkat" de unga killarnas etniska bakgrund genom att inte nämna den. Att de hundratals tittare som såg våldtäkten sändas "vet" att killarna har utländsk bakgrund. Inlägget har i skrivande stund delats 800 gånger och lyfts fram i Nyheter idag.

Plötsligt fastlår Sanandaji det som jag trodde att han och så många andra kämpade emot. Att du kan se på någon om personen är svensk eller inte. Att svenskhet består av en viss uppsättning ytliga attribut och utländskhet av några andra.

Hyllningskören stämmer in. Kommentarsfälten fylls av arga inlägg som att man ska skära av deras könsdelar, filma det och skicka till deras "jihadfamilj". En annan skriver att "slöddren ska sättas på ett plan från Sverige" och någon vill se massutvisning.

Och så fortsätter tongångarna i hundratals kommentarer. De handlar inte längre om tre killar som har begått en avskyvärd handling, utan om invandring.

I en kommentar på Sanandajis facebooksida påstår en person att våldtäktsmännen är svenskfödda. Han tror att föräldrarna är armenier.

Sanandaji reagerar då med att svara att ayatollorna i Iran inte skulle ha censurerat det. Han säger att Sverige "i vissa avseenden har mindre respekt för vetenskaplighet och upplysning än en religiös diktatur".

Det är väl många skruvar på den logiken. Att utelämna irrelevant bakgrundsinformation är inte att censurera. Det hade snarare varit väldigt märkligt av media att skriva: "Gärningsmännens föräldrar är födda i ett annat land" om det nu är så det ligger till. Det är väl ändå inte den typen av nyhetsrapportering vi vill ha?

Det handlar inte om att det är det minsta synd om våldtäktsmännen. De begick ett vidrigt övergrepp och förtjänar straff.

Men det blir ett rasistiskt samhällsklimat om man har dubbla måttstockar för när etnicitet ska spela roll. Är man lyckad, såsom fotbollsspelare eller författare, eller bara gör rätt för sig och betalar skatt, är man "svensk" som vem som helst.

Men så fort man gör något dåligt, eller bara är en "samhällsbelastning" som lever på bidrag, ska man pekas ut som utlänning oavsett om man är född här, är adopterad eller har invandrat hit som litet barn så länge ens utseende skiljer sig från majoritetsbefolkningens.

Detta gör dem som kämpar mot identitetspolitiken men hejar på det här utpekandet av brottslingar efter påstådd etnicitet till relativister.

Min dröm om ett färgblint Sverige kvarstår. Men jag börjar undra hur många som sade sig vara motståndare till identitetspolitiken som hade en helt annan agenda?

Läs också: Vem har rätten att berätta?

Mer läsning

Annons