Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Brittiskt vankelmod om Brexit

Annons

Folkomröstning gör att etablissemanget ska lämna EU mot sin vilja

De flesta ledande politiker i Storbritannien är egentligen emot Brexit.Kirsty Wigglesworth/AP

I förra veckan nåddes ett första genombrott i förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU. Britterna lovade betala för ingångna förpliktelser och avtala om rättigheter för EU-medborgare som nu bor i Storbritannien och britter som bor i övriga EU. Dessutom ska en besvärlig gräns mellan Nordirland och Republiken Irland undvikas. Det var viktiga steg, men det är först nu det riktigt besvärliga börjar. Hur ska handel och rörlighet fungera mellan EU och Storbritannien i framtiden?

EU vill visa andra länder att det är besvärligt att lämna och har, som EU-parlamentariker Cecilia Wikström (L) i ett nyhetsbrev, varit väl triumfatoriska i att framhålla hur mycket Storbritannien har fått backa. Övriga EU behöver agera konstruktivt för att få ett fortsatt nära samarbete med Storbritannien.

Men det är ändå britterna som har haft svårast att finna en konstruktiv linje. De verkar helt enkelt inte veta vad de vill. Det konservativa regeringspartiet är splittrat, liksom det stora oppositionspartiet Labour. Nej-sidan hade klar majoritet i många Labourvalkretsar.

Egentligen finns det en klar majoritet i parlamentet för fortsatt medlemskap, medan folkomröstningen med knapp majoritet gav en seger för att lämna EU. Vid folkomröstningar om EU i andra länder som Danmark och Irland har nej-segrar ändrats genom att rösta igen. Att folkomrösta på nytt i Storbritannien kunde ses som att manipulera folkviljan.

Men samtidigt visar britternas vankelmod att det kan vara besvärligt med folkomröstningar. Det gäller främst när majoriteten röstar för aktiva åtgärder som flertalet av de folkvalda politikerna inte gillar.

Det är lättare när folkomröstningarna, som om ATP, kärnkraft och EU-medlemskap går se styrandes väg. Det gick också bra att genomföra förändringar eliten ville ha, men en folkmajoritet var emot, som att införa högertrafik.

Det blev nej till euron i Sverige och EU-medlemskap i Norge, trots att det var klar majoritet för ja i riksdag respektive storting. Etablissemanget kanske surade, men det handlade om att i stort bevara gällande läge. Behålla kronan respektive sluta ett avtal med EU i stället för fullt medlemskap. Det var inte så komplicerat.

Britterna röstade för att de folkvalda skulle genomföra en stor förändring majoriteten av politikerna inte ville ha. Landet skulle lämna EU, en komplicerad process med många olika alternativ på framtida avtal.

Då är det inte konstigt att det blir oklara besked och splittrade partier. Folkomröstningar kan vara bra för att hindra politiker att genomföra något de flesta inte vill ha. Men Brexit visar problemen med att genom folkomröstning tvinga politikermajoriteten mot dess vilja att göra något komplicerat och långtgående.

Mer läsning

Annons