Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: En nationaldag värd att fira

Annons

Sverige är som vackrast i början på juni

Nationaldagsfirande på Djäkneberget i Västerås.Foto: VLT:s arkiv

I andra länder vet de flesta varför nationaldagen firas. Det brukar handla om någon dramatisk eller avgörande historisk händelse.

I Sverige var det först 2005 som nationaldagen blev helgdag och det är nog alltjämt många som inte vet skälen till att just 6 juni blev nationaldag.

Stiftelsen Sveriges nationaldag, som samlar många ledande personer och institutioner, menar visserligen det knappast finns bättre skäl att fira oss alla än valet av Gustav Vasa till kung 6 juni 1523 och riksdagens beslut om ny regeringsform 1809.

Nja, så där riktigt entusiastisk inför de händelserna är det ändå svårt att bli. Vänner av nordiskt samarbete kan också med sorg notera att både Sverige och Norge firar nationaldag med anledning av motstånd mot nordiska unioner. Sverige mot Kalmarunionen och Norge mot unionen med Sverige.

Tidpunkten 6 juni är dock väl vald, när det nu inte finns någon "självklar" nationaldag. Sverige är som vackrast i juni, och naturen är starkt kopplat till svensk nationalkänsla. Stiftelsen Sverige Nationaldag lyfter också vår natur, vår långa period av fred och frihet, vår industri och kultur, våra städer och arkitektur.

Tidpunkten 6 juni är dock väl vald, när det nu inte finns någon "självklar" nationaldag.

Liksom att nationaldagen också är en sekulär högtidsdag. Det gör det möjligt för alla, oavsett trosåskådning, att sluta upp kring Nationaldagen. Det är nog också lättare att få fler, inte minst människor från andra länder, att känna samhörighet med nationaldagar kopplade till historien än till kulturella högtider som midsommar.

Det har funnits oro och tveksamhet inför nationaldagen. Den har setts som ett högerprojekt. Frågor har väckts om minoriteter kan känna sig exkluderade inför allt flaggviftande, fast oftare av andra än av dem som själva tillhör någon minoritet.

Nu finns en oroväckande betoning i politisk debatt av etnisk tillhörighet. Både från högerextremistiskt håll, där möjligheten för invandrade svenskar att bli en del av den nationella gemenskapen ifrågasätts och från vänster där identitetspolitiken, med skenbart goda motiv som antirasism, lyfter fram etnisk bakgrund som viktiga för urval och motiv för sammanhållning i gruppen.

Nu finns en oroväckande betoning i politisk debatt av etnisk tillhörighet

Båda riktningarna försvårar det som borde vara självklart. Den som bor i Sverige och följer lagarna (sedan är det en annan sak hur mycket vi lagstiftar om) har samma rätt som alla andra att i dag 6 juni fira landet med den långa freden och 100 år av demokrati. Sedan är det även så att svenskar från minoritetsgrupper, likt svenskamerikaner i USA, kan vilja värna sin egen bakgrund tillsammans med lojaliteten och samhörigheten med nationen.

Mer läsning

Annons