Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Erlander och Ohlin lät som Löfven och Björklund om ingångslöner

Inget nytt under solen i politiken om löner?

Annons

Politikerna Bertil Ohlin, Folkpartiet och Tage Erlander, Socialdemokraterna hade redan på 1930-talet  olika åsikter om löneskillnader och hur mindre kvalificerade får jobb. Så mycket är sig likt i politiken

Stundtals tycks motsättningarna i politiken närmast eviga. Håller på och läser Dick Harrisons biografi om Tage Erlander.

Harrison beskriver att Erlander 1934 tillsammans med Bertil Ohlin och Karin Kock utredde Sveriges ekonomiska läge. Harrison menar att redan då hade Erlander och Ohlin, som senare blev folkpartiledare (nu Liberalerna), svårt att dra jämnt. Han skriver: "angrep Tage den senare (Ohlin) i en ledare i Arbetet och kallade honom föraktfullt "storfinansens mest energiske vapendragare", detta sedan Ohlin pläderat för en differentierad lönesättning för att göra det lättare att anställa mindre kvalificerad arbetskraft".

Det låter misstänkt likt dagens motsättning mellan Socialdemokraterna och Liberalerna om lägre ingångslöner och fler enkla jobb som ett sätt att underlätta för dem med lägre utbildning. Fast kanske var tonen än hårdare förr. Stefan Löfven har ändå inte kallat Jan Björklund för "storfinansens mest energiske vapendragare".

När Socialdemokraterna bekämpade krisen på 1930-talet omvandlade de lågt betalda så kallade nödhjälpsarbeten till beredskapsarbeten med marknadsmässig lön. Det skulle hålla uppe löner och efterfrågan. Så motståndet från fack och socialdemokrater mot lägre löner och större löneskillnader som ett sätt att skapa fler jobb ser ut att ha djupa rötter.

Det finns dock argument mot höga ingångslöner som borde slå an bättre hos fackförbunden. De anklagas från höger för att bara gynna de egna medlemmarna och försvåra för dem som står utanför.

Men pengarna räcker inte till allt. Med högre ingångslöner blir det mindre över att höja lönen för erfarna medarbetare. Det kan leda till att erfarenhet värderas alldeles för lite.

Så fackliga medlemmar med många års inbetalda fackavgifter, liksom dem som får svårare att få sitt första jobb, förlorar på höga ingångslöner och en kort lönetrappa. Vinnarna är unga som ändå anställs, en grupp som fackförbunden nog gärna vill värva.

Det blir fel att på detta sätt missgynna erfarna. Så nog finns fler skäl än behovet av enkla jobb att hålla nere ingångslönerna.

Läs också: Belöna erfarna sjuksköterskor

Högern vill driva klockan tillbaka

Även vuxna politiker har sina problem

Mer läsning

Annons