Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Fler behöver ställa upp och ta ansvar när det blåser kallt

Svensk politik är lik och olik i orolig tid

Annons

Stökig tid för regeringen Löfven.

Svensk politik är inte sig lik. Samtidigt har den 2016 blivit sig mer lik. I båda fallen är orsaken flykting- och invandringspolitiken.

Sverigedemokraternas intåg i beslutande församlingar har gjort det svårare att få stabila styren. Inga andra partier vill förhandla eller samarbeta med SD.

Det i sin tur har gjort att blockpolitiken brutit samman i en flera kommuner och den haltar i rikspolitiken. Här i länet finns flera oväntade majoriteter.

I Västerås håller styrkvartetten (S+MP+C+KD) samman. I Fagersta styr Socialdemokraterna och Moderaterna, i Surahammar Socialdemokraterna och Centern. I Kungsör S+L+V+MP. Och i Arboga bildade alla utom S och SD en bred koalition för att beröva Socialdemokraterna makten.

I Skinnskatteberg styr Alliansen trots att de har färre mandat än de rödgröna, och därmed behöver SD:s aktiva stöd i omröstningar. Just den modellen en del borgerliga politiker, däribland KD-ledaren Ebba Busch Thor, kan tänka sig att pröva i rikspolitiken om alliansen efter nästa val är mindre än de rödgröna partierna. Men som Liberalerna och Centern säger nej till.

Så även om Sverigedemokraterna hålls utanför inflytande påverkar partiet politiken. Den i teorin upphävda Decemberöverenskommelsen (DÖ) fungerar i praktiken.

De borgerliga partierna lägger inget gemensamt budgetförslag, och minoritetsregeringen S+MP får igenom sin budget. Även den obegripliga DÖ-delen att Vänsterpartiet ska vara med på budgeten finns kvar.

Det är bakvänt från en borgerlig utgångspunkt. Den ekonomiska politiken drivs mer åt vänster.

Sverigedemokraterna tar gärna på sig ”offerkoftan” och talar om hur orättvist de behandlas av andra partier och medier. Men ska partiet i framtiden bryta sin isolering beror det inte i första hand på de andra utan på hur SD självt ager­ar. Då gäller det att börja lokalt i kommunerna.

Det tog lång tid för de tidigare stalinisterna i SKP/VPK/V att bli accepterade som en seriös samarbetspartner. SD har en väl så lång väg att vandra, och har i praktiken ännu inte påbörjat den.

Sedan främst Moderaterna skärpte sin flyktingpolitik har det blivit mer som förr. Nu finns det åter tydligt olika åsikter om invandring och flykting­frågor bland de etablerade partierna.Det är bra att politiken på detta område har normaliserats, för att använda ett modeord.

Det är närmare två år kvar till valet, vilket Moderaterna och Miljöpartiet har anledning att vara tacksamma för. Miljöpartiet har haft det minst sagt kämpigt i regeringen, och Moderaterna har först förlorat väljare till SD, därefter till Centerpartiet.

Nu finns ännu tid att hämta tillbaka förlusterna. Om en vecka kan vara en lång tid i politiken borde drygt 20 månader framstå som en evighet.

Politik i en demokrati är det möjligas konst, men frågan är vad som nu är möjligt. Det är viktigt att partier förmår samarbeta brett i avgörande frågor, men också att det finns en trovärdig opposition till sittande regering. Missnöjespartier bör hållas kort.

I praktiken är det svårt att uppnå alla de här målen. Partierna borde agera tillsammans för att stärka försvaret i en orolig tid, och undvika att sätta taktik före övertygelse.

Men medborgarna har också ett ansvar. Demokrati och partiväsende är inte perfekt, men är det bästa vi har. När det blåser kallt behöver fler själva ta ansvar och bli aktiva i politiken.

Mer läsning

Annons