Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Kan 2017 bli ett bättre år för frihet och demokrati?

Demokratin hjälte är den som är beredd att acceptera valförluster

Annons

2016 var ett bra år för

På viktiga områden fortsatte världen att bli bättre 2016. Färre är hungriga och fler är friska. Det är enligt forskare i Hamburg färre krig och konflikter. Uppslutningen är stor kring klimatavtalet i Paris, åtminstone innan Donald Trump tillträder som president i USA. Colombia ser ut att få fred efter årtionden av väpnad konflikt

Trots dessa ljusglimtar är det svårt att se positivt på det gångna året. I Sverige och Finland firades att det var 250 år sedan tryckfrihetsförordningen trädde i kraft i det dåvarande förenade riket. Det var en angelägen markering av en lång period av respekt för yttrandefrihet och möjlighet att granska makthavarna. Det är i sin tur grundstenar i en rättstat och i en vital demokrati.

Här är det lätt att se orosmoln. Efter kommunismens fall i dåvarande Sovjet, Central- och Östeuropa blev allt fler länder demokratier. Det fanns en förhoppning att kvarvarande diktaturer skulle bli mer demokratiska i takt med stigande välstånd.

Så blev det inte. Kina är rikare och har mer marknad, men kommunistpartiet stärker greppet om makten. I Venezuela har en socialistisk regim kört det oljerika landet i botten ekonomiskt, men klamrar sig kvar vid makten.

Ryssland hade en tid val där utgången inte var given. Men under president Putin har oppositionen klämts åt, regimtrogna medier dominerar, nationalismen lyfts fram . Valen blir en kuliss. Alla vet att Putins anhängare kommer att vinna.

Ryssland har också försökt påverka politiken i andra länder genom bland annat nättroll. Just nu är anklagelser om att ryska försöken att hjälpa Donald Trump i USA-valet mest uppmärksammade.

För några år sedan fanns förhoppningar om att Turkiet som ett demokratiskt föredöme för andra muslimskt dominerade länder. De har president Erdogan fullständigt grusat efter ett mystiskt kuppförsök slå till mot medier, statstjänstemän och oppositionspartier.

Det ökade samarbetet mellan Ryssland och Turkiet är logiskt. Båda styrs av ledare med ambitionen att styra i åratal utan att besväras av risken att förlora val.

EU ska bara bestå av demokratier. Men även bland medlemsländerna finns oroande tendenser. I Polen och Ungern ser de styrande till att efter valsegrar befästa sin maktställning genom att försöka hålla efter medier, opposition och fristående rättsväsen. Det kan sluta med en kraftmätning mellan EU-kommissionen och Polens regering.

Även i traditionellt stabila demokratier har vänster- och högerpopulistiska partier vunnit framgångar på missnöje med snabba förändringar i arbetslivet, invandring eller åtstramningar i eurozonen. Men de övriga partierna och valsystemen har inte gett de här partierna egen majoritet, undantaget Grekland.

Däremot blev Donald Trump, som har högerpopulismens kännetecken, vald till president i världens mäktigaste demokrati USA. Vi får se de närmaste åren hur väl maktdelningssystemet i USA kan hindra Trump från att styra efter eget huvud.

Utvecklingen visar att demokratin är en skör planta.Det räcker inte med välskrivna författningar, utan en stor majoritet av väljarna måste sluta upp kring fria val, yttrandefrihet och att deras favorit kan röstas bort från makten.

Demokratins hjälte är alla som inte manipulerar reglerna för att undvika att förlora nästa val. Måtte vi se fler sådana politiker i fler länder 2017.

Mer läsning

Annons