Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Nyliberaler bakom öppna gränser?

Annons

Varför bytte Moderaterna åsikt om invandring?

Ulf Kristersson var också tidigare för mer restriktiv invandring.Foto: TT

Det verkar som vi är tillbaka på ruta ett när det gäller invandring. Motsättningarna om hur tillåtande den svenska politiken bör vara gick också tidigare inte efter den traditionella höger-vänsterskalan, långt innan det blev populärt att tala om nya skiljelinjer i politiken. Socialdemokraterna och Moderaterna var mer restriktiva, övriga partier mer tillåtande (för de dåtida kommunisterna dock inte när det gällde flyktingar från Sovjet och andra "folkstyrda" stater, det vill säga kommunistiska diktaturer).

När Socialdemokraterna styrde själva fick de stöd av Moderaterna, medan Moderaterna fick kompromissa när det var borgerliga regeringar. Men under 2000-talet fram till den plötsliga åtstramningen 2015 ändrades bilden.

Moderaterna bytte spår under den perioden, partiledaren Fredrik Reinfeldt talade om öppna hjärtan. Socialdemokraterna hängde på, den svenska politiken blev betydligt mer generös än omvärldens.

Varför blev det så? DN:s tidigare politiske chefredaktör Svante Nycander hävdar i "Liberaler i asylkrisen" att det beror på nyliberalers, eller, som de numera kallar sig, klassiska liberalers inflytande. Främst genom tankesmedjan Timbro. Deras syfte skulle vara att använda fri invandring som en murbräcka för att få bort den svenska modellen med starka fack och en välfärdsstat som omfattar alla. Nycander menar att åsikter om minskad stat och fackförbund som något negativt har fått fotfäste i alla borgerliga partier, och att det i mycket beror på Timbros inflytande.

Deras syfte skulle vara att använda fri invandring som en murbräcka för att få bort den svenska modellen med starka fack och en välfärdsstat som omfattar alla.

Nycander hävdar att liberalism är förenlig med reglerad invandring. Demokrati och tillit kräver anpassning och att antalet invandrare behöver begränsas. Han är förankrad i svensk socialliberal tradition, och försvarar arbetsmarknadsmodellen där starka parter gör upp utan statlig inblandning.

Nycander har tidigare visat hur Folkpartiet och TCO var pådrivande för lagar om arbetsrätt. LO och S höll emot med argumentet att anställningstryggheten löstes bäst med avtal. När vänstervågen blåste som mest genomfördes Las. Värt att påminna om när Folkpartiets efterträdare Liberalerna är pådrivande för att staten åter ska gripa in och nu sätta kompetens före anställningstid.

Det stämmer att debatten om arbetsrätt mycket handlar om problemen för nyanlända att få jobb. Skillnaden mellan infödda och utlandsfödda i andelen i jobb är större i Sverige än i andra länder. Men Nycander och andra pekar på att det till stor del beror på att svenskar arbetar mer, främst genom att fler kvinnor och äldre yrkesarbetar.

Andelen utlandsfödda som arbetar är inte lägre än i andra länder. Enligt Nycander är det höga antalet invandrare, inte den svenska arbetsmarknaden, huvudorsaken till dagens problem.

Enligt Nycander är det höga antalet invandrare, inte den svenska arbetsmarknaden, huvudorsaken till dagens problem.

Det är värt att beakta, men när det gäller Moderaternas åsiktsbyte är Nycander väl konspiratorisk. Han visar att Ulf Kristersson redan tidigare var för en mer restriktiv politik, och därför förtjänar större trovärdighet än företrädaren Kinberg Batra. Fredrik Reinfeldt var drivande för en högre invandring, men också för att Nya Moderaterna accepterade Las, kollektivavtalsmodellen och mer pengar till välfärd.

Det senare inte i de klassiska liberalernas smak. Nu kan de vara mer nöjda med åsikterna om arbetsrätt och skatter, men i stället har Moderaterna åter blivit restriktiva i synen på invandring.

Mer läsning

Annons