Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: S-samarbete kan bli enda alternativet för Centern och Liberalerna

C och L:s dilemma kvarstår

Annons

Vad händer med Alliansen efter valet?

Regeringsfrågan återkom gång på gång under Almedalsveckan. Främst var det Centerpartiet och Liberalerna som ställdes till svars.

Det var inte konstigt. De sitter med nyckeln, men har besvärligt att ge klara besked.

Det kan tyckas väl mycket kannstöperi att ägna tid åt vem som ska samarbeta med vem. Men väljarna lär nog vara intresserade av att veta på ett ungefär hur partierna ser på hur Sverige kan regeras efter valet. I synnerhet om det leder till att Allansen spricker och blockpolitiken bryts.

Jokern är Sverigedemokraterna, Skulle något eller några av de andra partierna lyckas vinna tillbaka väljare från SD blir läget annorlunda. Ett mindre SD skulle antagligen vara spakare.

Men om Sverigedemokraterna fortsatt har stöd av 16-20 procent av väljarna lär svansföringen vara hög. Även om Alliansen blir större än de rödgröna kan SD ställa villkor för att släppa fram en alliansregering eller ställa krav i senare skeden av mandatperioden.

Samtidigt är C och L glasklara med att SD:s rasistiska förflutna gör allt samarbete omöjligt. DÖ är upphävt, så Socialdemokraterna är inte längre bundna att släppa fram en alliansregering om de borgerliga partierna blir större än de rödgröna. Så även då kan bli stökigt att bilda en alliansregering.

Blir de rödgröna större, vilket flera mätningar nu visar, har C och L gjort klart att de inte vill vara med i en alliansregering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd. M och KD är däremot beredda att försöka regera i ett sådant läge.

Regeringens linje är också tydlig. Den vill gärna samarbeta med Centern och Liberalerna. Så brukar det vara med Socialdemokraterna: Gärna samarbete, men S ska leda det.

Både Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har talat om att i ett stökigt läge borde hela Alliansen samarbeta med Socialdemokraterna och kanske även med Miljöpartiet. Det är dock varken realistiskt eller önskvärt.

Det finns goda skäl att söka brett samarbete i sakfrågor. Men att låta alla borgerliga partier, Socialdemokraterna och kanske MP vara regeringsunderlag skulle göra att det skulle saknas realistiska och pragmatiska oppositionspartier.

Oppositionen skulle bara bestå av V och SD. Det kunde stärka ytterkantspartierna.Dessutom skulle troligen många S-väljare bli arga om Socialdemokraterna framstod som ett stödparti åt Alliansen.

Det kunde leda till samma "slukhål" som har drabbat andra S-partier. Det vore till nackdel för Sverige om S kollapsar och V och Fi i stället går kraftigt framåt.

Det är därför svårt att se varför Socialdemokraterna eller Moderaterna skulle vilja delta i ett sådant brett samarbete. M och KD vill ju försöka bilda en alliansregering även om de rödgröna har fler mandat.

Jan Björklunds utmanare Birgitta Ohlsson har varit mer realistisk. Hon har talat om att delar av Alliansen kan behöva samarbeta över blockgränsen.

Så lär det också bli, så länge det absoluta nejet till SD gäller för C och L. Då återstår bara att samarbeta med Socialdemokraterna.

Historiskt vore det inte så dramatiskt. Liberalerna och S regerade i början på förra seklet och stod bakom skattereformen i början på 1990-talet. Centerpartiet/Bondeförbundet var i koalition med S på 1950-talet och samarbetade med S-regeringen i budgetsaneringen under senare delen av 1990-talet.

Men nu verkar C och L inte riktigt vilja erkänna att de efter valet mycket väl på egen hand kan komma att samarbeta med S i regering eller i riksdag.

Mer läsning

Annons