Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Vilar Winston Churchills skugga över Brexit?

Annons

Britter tycker sig vana att stå ensamma

Gary Oldman som Winston Churchill i filmen Darkest hour.Foto:  AP/Jack English

Såg nyligen den flerfaldigt Oscarsnominerade filmen Darkest Hour om när Winston Churchill blev premiärminister 1940 och sade nej till att förhandla med Hitlertyskland. Detta trots att Frankrike höll på att falla och nazisterna redan hade ockuperat flera länder i Europa.

Det är bra skådespelare och filmen ligger, om än med någon utvikning som när Churchill åker tunnelbana och får stöd av "folket" för att kämpa vidare mot nazisterna, nära vad som hände. Regeringen var splittrad, flera ville som utrikesministern lord Halifax förhandla för att undvika fortsatt krig och som de trodde totalt nederlag.

Churchill, som hade varnat för nazisterna ända sedan de tog makten i Tyskland 1933, hade inga illusioner om att Hitler skulle hålla något avtal med Storbritannien.

Churchill, som hade varnat för nazisterna ända sedan de tog makten i Tyskland 1933, hade inga illusioner om att Hitler skulle hålla något avtal med Storbritannien. Han menade att det bästa britterna i så fall kunde hoppas på var att bli en lydstat.

Därför ville han kämpa vidare och fick regeringen och parlamentet med sig. Noterbart är att det var de tidigare oppositionspartierna Labour och Liberalerna som i samlingsregeringen tydligt stödde Churchill. Historiens vingslags känns, flera av Churchills berömda formuleringar återges i filmen.

Det ligger också nära till hands att utifrån Darkest Hour tänka på dagspolitiken och Brexit, att Storbritannien är på väg att efter en folkomröstning lämna EU. Den som söker kan hitta ledtrådar i filmen.

Länderna på kontinenten faller men britterna hoppas att de skyddas av Engelska kanalen. "Folket" i tunnelbanan vill kämpa vidare och tror att Storbritannien kan klara sig på egen hand.

Nyligen läckte siffror från brittiska finansdepartementet, som visade att britterna ekonomiskt förlorar på att lämna EU. Ju närmare samarbete ju mindre skulle förlusten bli. Nu är väl att märka "förlusten" minskad tillväxt över 15 år. Så britterna blir inte absolut fattigare, utan får det inte lika mycket bättre som de skulle ha fått om de hade varit kvar i EU.

Regioner, som nordöstra England, där många röstade för Brexit drabbas hårdast av utträdet. EU-vänliga London klarar sig däremot bättre.

Det är inte säkert att siffrorna biter. Liksom i tunnelbanescenen finns nog även nu en tro att det på något sätt ska gå att klara sig på egen hand.

Churchill var, i varje fall enligt en biografi av den själv starkt EU-vänlige Roy Jenkins, mer Europaorienterad än vad eftergiftspolitikerna var.

Churchill var, i varje fall enligt en biografi av den själv starkt EU-vänlige Roy Jenkins, mer Europaorienterad än vad eftergiftspolitikerna var. De vill värna det brittiska imperiet i första hand, även om det innebar att nazisterna fick överhanden i Europa.

Churchill var mer Europaintresserad och värnade särskilt alliansen med Frankrike. Efter kriget talade Churchill för ett enat Europa, även om det var oklart i vilken mån han tyckte att Storbritannien skulle delta som medlem.

Så motsättningarna om hur nära Storbritannien ska samarbeta med Kontinentaleuropa är komplexa och återkommande. Storbritannien har också en annan politisk tradition, där parlamentet är suveränt och domstolar undviker att överpröva politiska beslut.

Men Darkest Hour ger pusselbitar till varför EU-motståndet över tiden har varit starkare I Storbritannien än i andra EU-länder.

Allt detta har gjort att Storbritannien har haft svårare än andra länder att riktigt smälta in i EU. Det vore bättre, i synnerhet för Sverige, om Storbritannien ändrade sig och blev kvar i EU. Men Darkest Hour ger pusselbitar till varför EU-motståndet över tiden har varit starkare I Storbritannien än i andra EU-länder.

Läs mer:

Oldman: En gåva att få spela Churchill

Brexit: EU och Storbritannien överens

Mer läsning

Annons