Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Att Sara Omar har skrivit årets modigaste bok är ingen överdrift

Annons

Dansk-kurdiskan debuterar med "Dödstvätterskan"

En bok som skakat om i Danmark och Norge, och nu är översatt till svenska. Bildkälla: Politikens Forlag

I går var dansk-kurdiska Sara Omar, aktuell med romanen "Dödstvätterskan", på besök i Stockholm. Boken gjorde sensation när den kom ut i Danmark och översätts nu till flera andra språk, vilket är lätt att förstå när man läser den. Omars berättelse om hedersförtrycket är stark.

Inför en träff igår kväll, hos föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime", fick vi uppmaningen att "inte berätta för andra om tid och plats pga hennes hotbild". Det är tyvärr ett vanligt meddelande i dessa sammanhang. Omar kan onekligen skriva, och hon använder pennan som sitt vapen.

Romanen bygger på Omars egna erfarenheter och i boken får vi följa flickan Frmesk som redan vid sin födsel i Zamwa i irakiska Kurdistan möts av förakt av sin pappa och hans familj. Hon är ju en flicka.

Fremesk pappa, en peshmergasoldat, döljer inte sin avsky för den nyfödda och våldtar sin förlossningsskadade fru. Han missar inte en ursäkt för att låta ”nävarna tala”, och Fremesk mamma är ständigt rädd för att bli mördad. Inte för sin egen skull, utan av rädsla för att hennes barn skulle få det ännu värre.

Redan vid födseln ses kvinnor som "en skam", och senare i livet kan ett enkelt rykte kan få dem skjutna, lemlästade eller stenade. Fremesk mormor och morfar kan omöjligen rädda sin dotter Rubar, Fremesk mamma, men de lyckas få Fremesk flyttad hem till sig. Annars är risken stor att den lilla flickan blir ihjälslagen av sin pappa.

Men inte ens i morföräldrarnas kärleksfulla hem kommer hon att vara helt säker, visar det sig senare. Fremesk blir som femåring utsatt för incest av en imam. Under övergreppen hör hon sin förövare läsa Koranens suror.

Religiöst hyckleri är ett tema som även den dansk-palestinske poeten Yahya Hassan satte fingret på för några år sedan. Medan hans diktsamling beskrev uppväxten i ett invandrartätt bostadsområde i Danmark, slungas man i Sara Omars roman mellan Kurdistan från 1986 till det tidiga 1990-talet, och ett sjukhus i Danmark 2016. På Sjukhuset är Fremesk vuxen och genomgår operationer, men hon är fortfarande jagad av i hederskulturens namn. Hon har nämligen rymt från sin man.

Sara Omar. Bildkälla: Politikens Forlag

Bland allt det hemska finns också motstånd i Kurdistan. Morfadern är inte förtjust i islam och framhåller att deras förfäder hade varit zoroastrier. Mormodern är troende och flitig moskébesökare, men hon är också "dödstvätterskan", alltså den som tvättar de hedersmördade kvinnorna som ingen annan vill kännas vid. Enligt islam ska en begravning ske snabbt, och inför den ska kroppen tvättas.

Fremesk morfar - vars lustiga kommentarer och snällhet lyser upp i allt mörker - vill inte "böja sig för idioter", men paret är fångna i sitt samhälle.

I boken tas även förtrycket mot kurderna upp, såsom Saddams kemgasattacker mot Halabja 1988. Folkmordsplanen gick under namnet al-Anfal, och någon i romanen konstaterar torrt: "som i den åttonde suran". Kritiken mot religionen finns utan tvekan där. ”I islam var mord, våldtäkt och stympningar goda gärningar om de gjordes enligt Guds påbud”, skriver Omar. På det danska sjukhuset hösten 2016 följer Fremesk tv-nyheterna. "Och nu ska vi utrikes. Många kurdiska yazidikvinnor har blivit tillfångatagna av Islamiska staten och säljs på marknaden”, hörs från tv:n.

Mest av allt beskriver Omar sina egna erfarenheter. På författarträffen i Stockholm förklarar hon att hon var tvungen att skriva för att orka överleva. "Jag önskar att någon hade gjort det för mig, men ingen gjorde något", sa Omar.

Bokförlaget presenterar det som "årets modigaste bok". I det här fallet är det ingen överdrift.

Mer läsning

Annons