Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Bli inte jihadisternas nyttiga idioter igen

Guillou misstänkliggjorde Säpo

Annons
Den tidigare medierapporteringen om svenska jihadister höll inte måttet. Foto: Militant website via AP/TT

Runt 300 extremister åkte härifrån för att ansluta till Islamiska statens terror och Sverige blev därmed en av de största exportörerna av "jihadistresenärer” per capita. Numera är 2000 personer i den våldsbejakande islamistiska miljön av intresse för Säpo. I fjol körde Rakhmat Akilov ihjäl människor i centrala Stockholm.

Ibland verkar allt detta vara svårt att ta in. I det senaste sammanträdet för kommunfullmäktige sa Västerås kommunalråd Anders Teljebäck (S) i förbifarten att Säpo pekat ut nazister som det största säkerhetshotet. Nazisternas ökade aktiviteter ska tas på största allvar. Men för att citera Säpo om helårsbedömningen för 2018: "Islamistiskt motiverad terrorism utgör fortsättningsvis det främsta terrorhotet mot Sverige."

Varna gärna för nazister - men tona aldrig ner faran med våldsbejakande islamism. Det politiska uppvaknandet inför det jihadistiska hotet kom sent nog. För det bär politiker, men även medier, en skuld.

Journalisten Magnus Sandelin har skrivit rapporten "Vad vet vi om islamistiska terrornätverk i Sverige?", en utmärkt översikt, som diskuterades på ett seminarium hos tankesmedjan Timbro i tisdags. Sandelin inledde seminariet med att just ta upp mediernas hantering av den här frågan. Han höll upp ett sparat exemplar av Göteborgs-Posten från 2012. På framsidan av tidningen kunde man se en ung man som citerades: "Jag är ingen terrorist". Mannen var tillsammans med några andra åtalad för mordplaner på konstnären Lars Vilks. Medievinkeln var tydlig: troende muslimer är utsatta för säkerhetstjänstens övergrepp.

I dag är mannen som då fick pryda tidningen en av de centrala personerna i den jihadistiska miljön i Sverige. En annan av killarna som intervjuades i Göteborgs-Posten befinner sig antagligen hos Islamiska staten.

Även i boken ”Svenska IS-krigare - från al-Qaida till Jihadi Cool” (Fri tanke förlag, 2016) tog Sandelin upp medierapporteringen kring terroristrättegångarna i Göteborg 2010 och 2012. Det fanns då ett förundersökningsmaterial som - kan jag intyga - gav en tydlig bild av att det rörde sig om extremister som var beredda att ta till våld. Trots det påstod Aftonbladets skribenter Jan Guillou och Oisín Cantwell att rättegångarna berodde på rasism mot muslimer. Även nyhetsartiklar vinklades på liknande sätt.

Guillou med flera kunde förstås inte veta att personer de försvarade senare skulle ansluta till Islamiska staten och på andra sätt verka som extremister. Men hur kom det sig att nyhetsrapporteringen blev så ensidig? Vad fick opinionsbildare att häva ur sig grundlösa påståenden? Och framför allt: vad lär vi oss? Att vifta bort extremismen spelade utan tvekan jihadisterna i händerna.

Det är bra att fler politiker får upp ögonen för problemen, på sistone har till exempel Teljebäcks partikollega Göteborgs kommunalråd Ann-Sofie Hermansson markerat mot islamistiska extremister. Rikspolitiker har på senare år medgett att de för sent insåg allvaret.

Den läxan är nödvändig även för svenska medier.

Mer läsning

Annons