Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Ett feministiskt duktighetsförsvar

Flitiga flickans revansch

Annons

Birgitta Ohlsson (L) vill krossa glastak. Sent 1990-tal skrev hon bland annat för VLT:s ledarsida.

Liberalernas Birgitta Ohlsson sticker ut: feminist och marknadsliberal, mamma och ambitiös politiker, välkryssad och starkt omtyckt, och även starkt ogillad. I sin nyutkomna bok "Duktiga flickors revansch" (Forum bokförlag) försvarar hon duktiga flickor och kvinnor.

Redan i första klass fick hon lära sig att skämmas för sin duktighet, som när hon tillrättavisades för att ha läst ut terminens böcker i förväg och därmed varit "osolidarisk" med klasskompisar som ännu inte lärt sig läsa. Budskapet som hon tidigt fick var att inte vara så flitig, att inte tala högt om sina ambitioner, att vara diskret, att dölja sin talang. Som många andra duktiga och tystlåtna flickor placerades hon ut som krockkudde mellan bråkiga pojkar.

Å ena sidan är den duktiga flickan "smart, skarp och driven". Å andra sidan får hon snabbt människor emot sig, eftersom en duktig kvinna utmanar idén om hur en "bra" kvinna bör bete sig. Socialister ser prestation och strävan efter pengar som något negativt, medan konservativa ser hur den duktiga karriärkvinnan utmanar hemmafruideal och curlade män.För tjugo år sedan fick Ohlsson i ett partisammanhang höra: "Jag tror inte att du klarar det här. Det är onödigt att du går upp i talarstolen".

Hon lät sig bevisligen inte hindras. Detsamma gäller de gånger hennes politiska insatser av partikamrater har nonchalerats eller reducerats till "tur". Innan hon blev EU-minister avslöjades hennes graviditet och hon utmålades i debatten som självisk och okvinnlig för att hon ville ha uppdraget. En manlig politiker skulle aldrig ha behandlats så.

Ohlsson medger att det emellanåt varit väldigt tungt i politiken, men revanschlusten skiner igenom som en röd tråd i boken: "Åh, alla dessa män som idiotförklarat mig och min intelligens, underskattat mig som strateg och motarbetat mig. Jag tackar er för min karriär." Uppförsbackar är karaktärsdanande, påpekar hon skadeglatt.

Hennes råd till kvinnor borde för övrigt spridas till varje tonårstjej.

Jag har varit skeptisk till borgerliga debattörers hyllningar till "duktiga flickan", för att det har varit oklart vem hon ska vara duktig för. Ohlsson tydliggör att hon inte syftar på "självutplånande hjälpgummor", eller sönderstressade så kallade prestationsprinsessor. Hon syftar snarare på flickan som siktar högt och har rätt att bedömas efter sin prestation.

Visst blir det lite väl hurtigt ibland, som när hon utbrister: "Alla borde vara duktiga flickor!" Men poängerna är flera, som när Ohlsson slår ett slag för "egofeminism", eller beskriver hur hedersförtrycket slår mot flitiga tjejer som inte får studera eller forma sina liv.

Hennes råd till kvinnor borde för övrigt spridas till varje tonårstjej: var snäll men inte dumsnäll, låt inte män snylta på ditt arbete, bilda familj med rätt person, äg din egen framgång, undvik deltidsfällan, spara, tävla, riskera, krossa glastak, ta makt, vinn!

I höstas stormade det i Liberalernas ledning då Ohlsson uttryckte åsikter som avvek från partiledningens linje. Hon anklagades för att vara illojal och det kom avgångskrav. I "Duktiga flickors revansch" är hennes svar till sina kritiker i politiken svår att missa: den här duktiga flickan ger inte upp.

Mer läsning

Annons