Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Gå gärna emot arbetslinjen - men utan lön

Medborgarlön förblir svårförsvarbart

Annons
Ta det gärna lugnt, men inte på andras bekostnad. Foto: Christine Olsson / TT

Arbetslinjen, karriär, höjd pensionsålder och flit applåderas av borgerliga politiker. Liberalernas Birgitta Ohlsson har i en hel bok hyllat "duktigheten". Som en kontrast till det finns idén om medborgarlön. Näringslivets tankesmedja Timbro ger nu i veckan ut antologin "Pengar för ingenting - Essäer om medborgarlön".

Frågan har diskuterats i EU-parlamentet och hos World Economic Forum, och i Finland pågår sedan ett år ett experiment där finländare får 560 euro varje månad under två års tid. Vad ska vi leva på om robotarna gör jobbet i framtiden? Eller hittar vi nya jobb?

Frågan om medborgarlön rör också värderingar, vilket märks inte minst i den liberale EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic inlägg i antologin. Han är skeptisk och betonar rättvisan i att "belöning ska vara relaterad till ansträngning, till insatsen, risken".

Caspian Rehbinder, med bakgrund i Centerpartiet, kallar tvärtom medborgarlön för "effektivt och rättvist". Han påpekar att dagens bidragssystem har inlåsningseffekter. "Eget ansvar är bättre än politisk styrning", skriver Rehbinder, och det är det lätt att hålla med om. Men när han påstår att "få människor vill leva på bidrag" undrar jag om inte önsketänkandet har tagit över.

Välfärdsforskaren Andreas Bergh är inne på en liknande linje. Han föredrar begreppet "basinkomst" och menar att steg mot det inte behöver vara särskilt radikalt. Bergh påpekar att dagens välfärdsstat dras med de problem som medborgarlönens kritiker varnar för.

Så kan det vara. Och liberaler som förespråkar basinkomst är knappast förespråkare av höjda skatter. Men även om det skulle kunna uppstå vinster - såsom minskad byråkrati - har skribenten Maria Eriksson en invändning som är svår att vifta bort. Hon ställer den befogade frågan om varför det ur ett liberalt perspektiv skulle vara bättre att omfördela pengar ”åt alla” snarare än åt ”de mest behövande".

Dessutom skulle ett allmänt bidrag troligtvis kräva skattehöjningar. Mårten Blix vid Institutet för Näringslivsforskning räknar på vad det skulle kosta att ersätta utgifterna för social trygghet med en basinkomst på 12 000 kronor per person. Notan skulle då bli 525 miljarder kronor. Ingen småsumma direkt.

Men visst är det lätt att drömma sig bort när historieprofessorn Lars Trägardh beskriver hur han som ung ville "fly och protestera" mot arbetslinjen. Ja, varför skulle meningen med livet vara att jobba åtta timmar om dagen? "Arbetslinjens diktatur" låter inte särskilt kul.

Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand skriver om hur känslig - och även svår - frågan om medborgarlön har varit politiskt. En vacker tanke, men hur skulle hennes parti få ihop medborgarlön med öppna gränser? Och skulle det kunna bli en kvinnofälla? Wetterstrand, som har en gammal t-shirt från ungdomsförbundet med texten ”Arbeta mindre, lev mer” i garderoben, konstaterar ändå nöjt att medborgarlön tas på allt större allvar.

Det är bra att också liberaler tar frågan på allvar - även om "pengar för ingenting" förblir praktiskt och moraliskt svårförsvarbart.

Mer läsning

Annons